Tinker Tailor Soldier Spy – recension
Samma kväll, torsdag, i förra veckan som jag var och såg Alper, passade jag på att hänga med A, C, H och E och se på Tinker Tailor Soldier Spy. Tomas Alfredssons storfilm som fått hela tre oscarsnomineringar. Ganska ovanligt när det gäller svenska regissörer. Nåväl, något tyckte jag om själva filmen också:
3
Tinker Tailor Soldier Spy utspelar sig under det kalla kriget. Det är spioner på gatorna och ingen av dem kan man lite på. För en av spionerna är en mullvad. En dubbelspion som verkar vara så goodyallshoes, men i själva verket jobbar för fienden. Sovjet.
Den brittiska säkerhetstjänsten har fått nys om att det finns en mullvad högt uppe i deras egna led, men att fånga honom kommer visa sig vara svårt. Chefen för säkerhetstjänsten eller agenterna, Control, skickar en agent till Budapest för att få reda på mullvadens identitet från en officer som vill hoppa av. Inget går enligt planerna, agenten skjuts och Control och hans närmaste man Smiley får gå.
Detta sätter såklart inte stopp på mullvadens arbete och efter Controls självmord kallas Smiley in för att i hemlighet utreda vem inom toppskiktet som det egentligen går att lita på. Och så börjar det stora äventyret.
Filmen i sig är väldigt snygg, men den griper
aldrig tag i mig på riktigt. Kanske beror det på att jag hade väntat mig mer, att jag ville ha en wow-upplevelse. Nu var det mest jaha.
