Livet, döden och allt därimellan

Det är min vardag nuförtiden. Jobbar man på ett demensboende finns alltid den svartklädda lieförsedda närvaron där. Under mina två veckor har redan en man hunnit dö. Det kom ganska oväntat för oss allihop, för han var en av de piggare. Sedan förra sommare har flera som jag lärde känna då gått bort. Och det är tråkigt.
Samtidigt är människor underbara. Jag tror alla skulle ha nytta av att jobba en tid inom äldrevården. Man blir liksom ödmjuk. Och man tänker till, ganska ofta; hur blir det när man själv blir gammal? Och hur står det till med far- och morföräldrar? Idag, mitt i allt, har jag både fått höra ”jag älskar dig” och ”du är så rar”. Dessutom har jag fått två kindpussar. Känslor finns alltid kvar, även om de ibland kan vara svåra att utrycka. Men det kan ju ickedementa också ha problem med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s