Way out west packar ihop

Efter tre timmars sömn är jag lite mör. Och har påbörjat mitt tolvtimmars funktionärspass. På området bultas det och bankas, nu ska scener, stängsel och tält ner. Men nedplockandet slipper jag, att bygga och riva har hamnat längst ner på min lista efter way out west 2008, när jag byggde stängsel. Hua mig. I år jobbar jag liksom förra året med säkerhet, långa pass, men det händer inte så mycket, så man kan ta det ganska lugnt.

Igår spelade chemical brothers, och det var banne mig magiskt. Jag hade tårar i ögonen flera gånger under konserten för att det var så vackert. Kanske inte det vanligaste epitetet när man snackar cb, men det finns inget som mera sant kan beskriva gårdagens upplevelse.

På bussen hem lyssnade jag på nya skivan med ett leende, flera gånger var jag nära att ge ifrån mig små ljud för att det var så fint. Det absolut bästa på hela festivalen. Puss o kram, dags att jobba.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s