Efter striden

Hela morgonen idag gick jag runt med en slags domedagskänsla. Bara tanken på reportaget och arbetet som krävs för att det ska bli något att vara stolt över gav mig ångest och gjorde mig deppig. Att det bankades och slogs i Vildandens väggar så att det ekade gjorde inte det hela bättre.

Men jag begav mig in till universitetet och satte mig framför datorn. Och läste tidningen. Och bloggade. Och skrev en lista.

Tillslut lämnade jag datorns varma sken och satte mig i soffan på redaktionen för att sätta igång med det verkliga arbetet, att läsa och rensa min text.

Och det gick förvånansvärt enkelt. Tanken på att göra det var värre än att verkligen göra det. Som det brukar vara.Plötsligt känns det hela genomförbart, jag kan nog klara det här.

Nu gäller det bara att öppna dokumentet och ändra i texten, samt att lägga in lite ytterliggare info här och där. I och för sig ska texten flyttas runt en hel del, men det är en bra början. Hurra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s