Lund och tillbaka

Jag bor ju inte i Lund längre. Därför kan jag ibland drabbas av lätt Lund-abstinens och behöva åka ner över en helg. Som nu i helgen. Hacienda på Smålands stod på schemat, och bara det var ju upplagt för succé. Men jag hann dessutom med att träffa korridorare och gamla klasskamrater. Som Stina (och Calle)och Max. Vi satt med kaffe och macka i Lundagård och njöt av solen, för den sken ju och det var varmt.

Efter att ha fixat inträdet till Hacienda gick jag genom Lund mot väster och Vildanden. Tänkte att jag skulle ta några bilder för att dokumentera att jag faktiskt varit i Lund, men det blev ganska B. Det enda som var värt att lägga upp var några bilder på blommor. Allt har ju för övrigt kommit längre i Lund och Skåne. Syrénerna är så gott som överblommade och kastanjerna är också på god väg att bli historia. Känns nästan skönt att bo lite längre norrut, om så bara för att kunna njuta syrénerna lite senare.

På kvällen blev det Hacienda och det var väldigt kul att träffa Johan, Lova och Emma igen. Vi dansade såklart en massa och jag höll mig på en alldeles lagom alkoholnivå, till skillnad mot sist jag var där, men det var så pinsamt att jag inte skrivit om det, tack o lov.

När vi dansat oss svettiga till techno och det var dags för stängning klockan 2(=nationsstandard vilket betyder att det alltid blir efterfest), traskade vi iväg till Gastelyckan för en efterfest som hette duga. Mitt ibland skateboardramper och industribyggnader var det både djs och ett maffigt ljudsystem. Kanske lite för maffigt. Dessutom kom Pontus från klassen och hälsade på och bjöd på vin, trevligt. När klockan närmade sig fem, om jag inte minns fel, kom polisen. Vem som nu kan ha larmat dem med tanke på att vi var långt ifrån något bostadsområde. Men kanske var basen så stark att det var någon som vaknade en kilometer bort.

En av höjdpunkterna under kvällen var nästan att de(djs/arrangörer/whatever), när polisen kom, bara sänkte volymen lite, snackade med poliserna. Under tiden fortsatte flera att dansa som om ingenting, eller som om de var höga, vilket de nog var. Dessutom kom det fram några knäppa killar som ville ha med oss på efterfest till efterfesten. Vid det här laget var mina ben helt slut, om det berodde på springturen dagen innan, eller att jag dansat i ungefär åtta timmar, eller kombinationen av de båda är det ingen som vet. Men efterfest på efterfesten var vi inte sugna på. Man blir ju alltid lite sliten framåt småtimmarna… Efter att ha hängt kvar och observerat alla roliga typer bestämde vi oss för att dra hem. För min del, gå till Vildanden. Det tog tid. När jag väl var innanför dörren var klockan åtta.

Jag brukar inte gilla sådana här sena fester, framför allt inte för att jag blir en zombie dagen efter, men den här gången var det värt det, att dansa när solen gick upp kändes sådär härligt somrigt. Åh, ge mig mer utomhusrave tack.

Idag tog jag ledigt från jobbet för att hjälpa till inför min systers student, eftersom både mamma och syrran är lediga på onsdagar. Tyvärr visade det sig att de hade planer inne i stan båda två, så jag hade lika gärna kunnat jobba och tjäna pengar. Å andra sidan fick jag sova ut, äta frukost långsamt. Och skriva det här inlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s