tab

The Artist – recension

3

I lördags var jag och Sara och såg på ”The Artist”, ni vet den där stumfilmen om stumfilm som fick fem (5) oscarsstatyetter i år. Så vi var förväntansfulla.

I början är det lite ovant med att det är tyst, att det inte förekommer någon talad dialog, men snart så blir det något självklart, även om jag hela tiden sitter och väntar på att de ska börja prata. Det handlar trots allt om när ljudfilmen kommer. Men icke.

Utan att avslöja för mycket, går storyn ut på följande: George Valentin(Jean Dujardin) är en av de stora stumfilmsskådespelarna med ett ego därefter. Han levererar den ena storsäljaren efter den andra och skrattar åt talfilmen; skulle det vara något? Nej!

Parallellt med George Valentin får vi också följa Peppy Miller(Bérénice Bejo), en ung skådespelerska/dansös som beundrar George Valentin och drömmer om en egen karriär. George håller fast vid stumfilmen medan Peppy ser talfilmens möjligheter. Någon kommer att falla och någon kommer att stiga. Vem kan det vara? Eh.

Storyn är ganska förutsägbar, men ändå underhållande. Några dagar efter att jag sett filmen funderade jag på vad jag hade tyckt om filmen om den inte var en stumfilm, om den var talad. För så himla speciell är den väl inte. Den är bra och intressant, men kommer inte att hamna på min bästalista. Se den för två timmars underhållning och för att kunna drömma dig tillbaka till Hollywoods guldålder. Den är behaglig, men lämnar inget större avtryck.

Här är trailern:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s