interpol

Interpol

Ibland glömmer jag bort dem. Banden jag älskar. Eller glömma kanske är lite starkt, jag lägger dem långt bak i mitt undermedvetna och går vidare med mitt liv(Melodramatisk? Jag?).

Så händer det något och jag hittar tillbaka till dem igen och vi tar upp vår vänskap som om inget hade hänt. De ger och jag tar emot. Och minns när jag sist lyssnade på dem. Eller känslan sist jag lyssnade på dem. Lite så är det med Interpol och deras skiva ”Our Love To Admire” från 2007.

Hur kommer det sig att jag började lyssna på dem? Jag kommer inte ihåg, men däremot minns jag 2007 som ett väldigt bra år, en bra känsla och ”Our Love To Admire” var en del av det årets soundtrack. En av mina favoritlåtar på skivan, som har många guldkorn, är öppningsspåret ”Pioneer To The Falls”. Det är något med det ensamma klagande gitarriffet som byggs på med synth och sång som för en framåt, mot trummorna och någon slags klagosång över olycklig kärlek. Äh, jag vet inte vad jag babblar om, men det känns i magen när jag spelar låten. Glatt och deppigt på samma gång, bitterljuvt, eller bittersweet, den engelska motsvarigheten som beskriver känslan bättre(med tanke på att det där är två motsatta smaker och inte en smak och en känsla, även om man kan vara bitter beskriver ju ordet från början ändå smaken).

Nåväl, här är den:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s