Fiktiva hemskheter och verkliga hemskheter

Jag har köpt fem nya böcker som jag ser fram emot att läsa. Härligt med det där suget, de ligger liksom bara där och väntar på en, och när jag vill kan jag plocka upp dem och sugas in i deras värld…

The Twelve Justin Cronin – fortsättningen på The Passage som jag läste 2010. Vill minnas att The Passage var bra om än något lång, så ska bli spännande att läsa fortsättningen.

Skitliv red Victor Bernhardtz – en antologi om dagens arbetsmarknad för unga. Har ju en hel del egen erfarenhet, men ska bli spännande att läsa mer om hur det funkar(eller inte funkar då).

A Discovery Of Witches Deborah Harkness – Det är vampyrer och häxor och andra magiska varelser, i vår värld. Och om hur balansen dem i mellan rubbas när tabun bryts och hemligheter uppdagas.

Born To Run Christopher McDougall- Har börjat springa i barfotaskor och måste då ha barfotalöparnas bibel, nåt annat går ju inte för sig…

The Magicians Lev Grossman –  det har ju snackats en del om den här boken, tänkte jag skulle ge den en chans, trots att vissa kallat den en Harry Potter för vuxna i negativ mening…

Inte så speciellt

Jag har precis läst ännu en bok av Anne Bishop, vars ”Black Jewels Triology” jag var lyrisk över. Inte så mycket den här boken, ”Pillars of the World”, första delen i en trilogi. Den är ganska intressant på sitt sätt, med häxjakter som kopplar an till vår egen historia, och ”Fae” som är lika med Fairies, älvor, de underjordiska, knytt etc etc.

Men jag har sett bättre hantverk tidigare, speciellt The Bitterbynde av Cecilia Dart-Thornton, med ovanliga karaktärer, spännande vändningar och en vackert tecknad värld. Då menar jag inte att det är vackert, utan att det är detaljrikt och uttänkt. Hela den brittiska folktron väcks till liv och inget knytt är för litet för att inte uppmärksammas åtminstone en gång. Rekommenderas.

I Anne Bishops bok får vi stifta bekantskap med en ung häxa, Ari, Fae-folket vars värld på den andra sidan håller på att tyna bort, och en inkvisitor(?), Adolfo som leder häxjakten och vill att kvinnor ska lyda sina män och föda barn. Vi får viss förklaring till varför Adolfo blivit som han blivit, men det blir ändå lite platt. Han är ond. Ari är god. Fae är något mitt i mellan. Det är medryckande, jag vill veta hur det ska gå, även om jag listar ut vad ”The pillars of the world” är, och vilken funktion de fyller rätt tidigt och stör mig på att de i boken är så tröga. Karaktärerns lyfts heller aldrig riktigt upp och fastnast hos mig, de förblir lite platta ända till slutet. Dessutom är boken märkligt avslutande. Det var så att jag var tvungen att kolla efter om det verkligen var första delen i en trilogi och inte en fristående roman.

Kan inte riktigt bestämma mig om jag ska köpa de andra två delarna eller prova en av Anne Bishops fristående romaner som utspelar sig i samma mörka universum som ”The Dark Jewels”. Tål att tänka på. Tills jag fått lön i alla fall.

Förresten så valde jag det spanska(?) omslaget till boken, så mycket snyggare än det engelska, som var oh så tråkigt och oh så billigt på något sätt. Nåväl, såhär såg det ut:

Som jag har väntat…

I dag fick jag äntligen det bokpaket jag beställde den 21:e mars. De har inte de snabbaste hästarna i stallet direkt på bokus…(ja, jag vet, inte helt rätt använt, men ändå så passande). Har kollat på exakt hur lång tid det skulle ta att skicka böckerna enligt hemsidan och då hann de precis inom tidsramen… Alla dessa helger kom i mellan och räknas därmed inte.

Men skit samma. Nu har jag fått böckerna och nu ska jag frossa. Det är de två andra delarna i trilogin om Phèdre som jag skrivit om tidigare, en annan bok som var så billig att jag köpte den trots att första delen i den trilogin inte var så bra, och en bok av Anne Bishop, som skrev ”The Black Jewels Triology” som jag tyckte så mycket om.Vi ses om två veckor när jag kommer ur läskoman, haha.

Matochbröd

Jag gick upp klockan 04.30 i morse, så jag är lite mör i kväll. Allt för att hinna med ett tåg som gick 06.42 och åka till Malmö över dagen för att jobba. Dessutom kom jag i säng efter 23.30, så det var inte helt optimalt. Men jag sov på tåget, synd att tågsätena på Öresundståg är så hårda och inte går att vinkla på något sätt.

Jag ska komma till sak. För ungefär två veckor sedan fyllde jag ju 26 år och fick då, hör och häpna, en trave böcker. Böcker för matlagning och bakning. Ska bli spännande att se vad jag kan hitta, samtidigt som jag saknar mina andra matböcker som är nedpackade någonstans. Undrar hur stor samlingen är nu, har ju samlat på mig en del nya sedan jag kom tillbaka till götet.

Böckerna som jag fick på födelsedagen var i alla fall ”Enklare bröd” av Martin Johansson(paindemartin), ”Raw Food med två detoxveckor” av Ulrika Davidsson, och ”Vegetariska kokboken” av Inga-Britta Sundqvist. Börjar nog med baket och fortsätter med lite råa experiment tror jag.

Kushiel’s Dart

Jag har definitivt kommit igång med min bokläsning igen. Kanske lite för bra. Det är så lätt att fastna i en bok, att välja boken framför andra, mer viktiga saker, som att ta tag i mitt liv. För ett tag sedan beställde jag fyra böcker från Bokus, enbart fantasy, dvs tjocka exemplar. En av dem skrev jag om i torsdags, men innan jag läste den läste jag ”Kushiel’s Dart” av Jaqueline Carey. Efter att jag läst ”The Dark Jewels Triology” var jag så imponerad av den att jag bara var tvungen att skriva om den, men Kushiel’s Dart var verkligen inte fy skam. Den går loss på 900 (!)sidor, så det är inte någon fjäderviktare vi pratar om. Det är också den första delen i en trilogi(fantasy som sagt, vem är förvånad?) så Jaqueline verkar ha en förkärlek för de långa berättelserna.

En sådan här bok skulle lätt kunna kännas lite för lång, även för en sån som jag, som gillar tjocka böcker, men jag tycker att Jaqueline Carey löser det väl och drar läsaren djupare och djupare in i sitt universum. Det enda som gör mig tveksam är hur hon ska lyckas hålla intresset uppe i två delar till, hon hade lika gärna kunnat låta historien ta slut i bok ett. Åh, hur länge ska hon hålla oss på halster, tänker du nu, när ska hon berätta om vad boken handlar om? Eftersom boken är på 900 sidor är det svårt att göra handlingen rättvisa i en sådan här liten text, samtidigt vill en ju inte veta allt som händer i en bok innan en läser den. Men, här kommer ett försök till att göra en lång historia kort.

Berättelsen utspelar sig i en annan värld såklart, men med tydliga referenser till vår egen. Kartan i början visar tydligt att det är ett Europa vi tittar på, om än annorlunda mot vårt eget. Huvudpersonen Phèdre nó Delaunay föds i Terre d’Ange(Frankrike), ett land som är/anser sig vara det skönaste  i världen. Det är också ett land styrt av andra lagar och normer än vad vi är vana vid. Mottot som styr deras liv är ”Love as thou wilt” fri kärlek på alla sätt, alla riktningar är tillåtna och tillgodoses genom ”The Night Court”. Phèdre sälj in i ett av det nattliga hovets hus och växer upp där. Snart visar hon sig dock ha en alldeles speciell förmåga: att vara en sann masochist(Och innan du ryggar tillbaka här vill jag bara påpeka att det här inte är det berättelsen kretsar runt, även om det är en viktig del i varför det blir som det blir).

I och med sin unika förmåga säljs Phèdre vidare till en aristokrat för att läras upp i hans hus till att inte bara behaga i sängkammaren, utan också kunna samla in information. Hon blir en spion. Det är nu historien tar fart på riktigt, för det är ju aldrig enkelt, och fienden finns där du minst anar dem. Phèdre upptäcker något som hotar själva Terre d’Ange existens och måste kämpa för att kunna rädda det som gör henne till det hon är. Myten om den lyckliga horan är i allra högsta grad levande, även om Jaqueline Carey låter oss förstå att det inte alltid är så kul. Kanske ska vi också ta i beaktande att Phèdre är född in i systemet och ser det som något självklart, men det är ändå den delen som skaver lite i boken.

Nåväl, mest av allt är det en reseskildring, av Phèdres värld men också hennes inre resa, hur hon kommer till insikt. Och det är gjort på ett bra sätt, verkligen, men som jag skrev längre upp undrar jag hur berättelsen ska fortsätta, hur ska Phèdre kunna utvecklas mer än hon redan har gjort(en massa elände och lidande gjorde en hel del för Phèdre karaktär)? Trots det har jag beställt både bok två och tre i trilogin, det är trots allt lite av en fantasyläsares dröm, berättelsen tar aldrig(eller nästan aldrig)slut, den bara fortsätter…

(omslaget är förövrigt ingen höjdare enligt mig väldigt amerikanskt…)

Jag har läst en bok

…eller rättare sagt, en trilogi, fast inbakad i en enda bok. Det är fantasy såklart(finns inte så många andra genrer med samma förkärlek för att dela upp historier i tre delar). Anyhow. Trilogin heter ”The Black Jewels Trilogy” och är skriven av Anne Bishop. Den handlar om en annan värld, som så mycken annan fantasy. Vad som skiljer den här världen från vår(förutom tillgången till magi då) är att världen är matriarkal och på den andra sidan gott. Det betyder inte att den är ond, men mycket som vi tycker är fasansfullt anses inte vara det där. Ett mord är till exempel ingen big deal, om man har ett bra skäl till det i alla fall. Eller om man har tillräckligt mycket inflytande(det sistnämnda kanske stämmer in på vår värld).

Det är en korrupt värld, indelad i kaster efter magisk förmåga. Befolkad varelser som lever i årtusenden, en värld som under de senaste 50 000 åren(eller om det var de senaste 2000 åren, många siffror att hålla koll på) blivit än mer korrupt, då en ”Översteprästinna” tagit makten över en av de tre sfärerna(det mörka kungariket=”vanliga” världen, skuggriket och dödsriket) och vill ha mer.

I denna matriarkaliska värld hålls de manliga magikerna, som utgör något som helst hot, som sexslavar(!) med hjälp av en ”ring of obedience”. Gissa var den sitter och var det gör ont om de inte följer order, vilket de inte alltid gör… De två mäktigaste manliga magikerna är bröder och påtvingade dessa lydnadsringar. Det enda som har fått dem att härda ut under 1700 förödmjukelser är löftet om att en ny tid ska komma är den gamla och rätta ordningen ska återkomma. Allt genom ”Queen”. Det är olika drottningar som styr de olika territorierna, men den drottning som de båda bröderna väntar på är mer än så.

Så en dag träffar de båda på en ung flicka med oväntade krafter och oväntade förmågor och profetian kan äntligen uppfyllas. Eller?

Den här trilogin kanske verkar lite banal när jag beskriver den, men det är den inte. Det är en av de bästa fantasytrilogier som jag läst, den har allt, mord, svek, kärlek. äventyr och vänskap. Eller vilket substantiv du vill stoppa in där. Det enda den saknar är detaljerade beskrivningar av krig. Men det klarar jag mig utan, slagsmål finns det gott om ändå.

Vår, fika och bok

Jag köpte som sagt lite böcker på bokrean i går. I dag har jag läst ut en av dem, ”Flora’s Lot” av Katie Fforde. Snabba ryck… Eller så lägger jag tid på vad som helst för att slippa ta itu med mer viktiga saker…

I vilket fall, efter att jag kommit hem efter dagens körlektion bryggde jag lite kaffe, vispade lite varm mjölk och rostade lite bröd. Efter det satte jag mig på vår lilla veranda och njöt av våren. Hoppas den har kommit på riktigt nu, men mars är en ganska falsk månad, inget att lita på, vintern kan komma tillbaka när som helst. Förhoppningsvis har jag mitt körkort när jag fyller år, kör upp fem dagar innan, vi får se.

Om vi istället fokuserar på boken jag läste ut i dag, så var det en ganska klassisk romantisk historia à la ”Stolthet och fördom”, två personer träffar varandra och det är motvilja vid första anblicken. Lite sidospår hit och dit, men jag räknar tidigt ut vart det barkar hän, när de två andra möjliga kärleksintressena ganska snart visar sig inte vara av ”rätt” kaliber. Det här är ju en sådan där bok som bara måste ha ett lyckligt slut, det är liksom underförstått från början(iärlighetens namn är det väl så med de flesta böcker) och det får vi också. Tack, tack, för feel good och lite tro på mänskligheten…

Helt ok bok, men ibland störde jag mig på en del enkla lösningar, hur det bara stod att huvudpersonen ringde ett samtal och pratade med den om det och att den personen reagerade så där. Fast det kanske hade blivit väldigt tråkigt att behöva läsa alla de diskussionerna. Kanske hade det varit bättre att skippa det helt och hållet, inte ens nämna att huvudpersonen ringde ett samtal, för det gjorde inte så väldigt mycket för att föra handlingen framåt. Nåväl, helt ok bok för att drömma sig bort till en värld med romantik och lyckliga slut.