Jag tar Sverige

Den här videon publicerade Kobra i sitt facebookflöde idag, ett sånt guldkorn. Frågan är om resten av filmen är lika rolig. En tagline som: ”If Blondes have more fun…then Sweden’s got to be the funniest place on earth!” kan ju betyda vad som helst. Här finns mer info(till exempel att den tydligen heter ”Svedala, alla gånger” på svenska).

Fyra minuters kreativitet

Just nu håller jag som bäst på med att skjuta på det som jag måste göra. Vad bättre sätt att göra det på än att använda stumble upon och se var jag hamnar. I en massa ointressanta grejer, men också sånt som får en att tappa hakan. Till exempel det här klippet på hur ett konstverk blir till. Önskar ju att jag själv var så där kreativ av mig, eller tog mig tiden att bli det. Supakitch & Koralie heter de två franska streetartartister som står bakom.

Det som gör det hela ännu mer intressant är det faktum att målningen som blir resultatet var en del av en utställning som fanns på Världskulturmuséet i Göteborg 2010. Och nu tittar alla på det… Var ju inte i Göteborg 2010, men hade antagligen missat det ändå, det där med att verkligen gå och göra/se/uppleva något kan vara lite svårtstartat. Som i dag när jag borde ringa ett viktigt samtal och istället sitter här.

Billboard mars 1986

Där ser vi ”Sara” med Starship på plats 5 över 1986 års topp 100.

Ibland dyker det upp roliga grejer på facebook. Det här är en sådan:

Här är utmaningen:
1) Hitta låten som var nr 1. på billboardlistan när du föddes
2) Hitta den på YouTube.
3) Dela låten på loggen utan att skämmas!

Min video blev ”Sara” med Starship. Aldrig hört talas om innan. Men det är ju Billboard, så det är inte ens säkert att den slog i Sverige. Inte för att jag skulle ha kommit ihåg den håhåhå.

Låten i sig är väl helt ok, det finns helt klart bättre och sämre låtar från 80-talet. Här är en av de sämre, som tydligen var etta på billboard när en vän föddes. Dålig låt och dålig video och klänningen! Och frisyrerna! Hahaha.

Gamla klipp – ny låt

This I like. Videon är inte officiell, utan ihopklippt av någon random snubbe. Men det är så mycket roligare än en stillbild på singeln. M 83 är för övrigt ett franskt band(av någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att de var svenskar, nåt med soundet kanske?) som funnits ända sedan 2001. Namnet M 83 kommer från galaxen Messier 83, som inte bara är en galax, utan en spiralgalax, alltså precis som vår egen galax. 2008 var de förband för Kings of Leon på deras turné. Wikipedia, denna outsinliga källa till kunskap. Nota bene dock, i den svenska beskrivningen står det att bandet bildades 2001 men att den första skivan släpptes 2000 i Europa. Que? Men det är nog nån svensk som snurrat till det. Eller har vi här ett outforskat mysterium? Här är i alla fall Midnight City, den första singeln från den kommande plattan.

Uppdatering: Man (dvs jag) blir ju lite intresserad av filmen också… Den heter ”Gleaming the Cube”, och efter att ha sett trailern måste jag säga att den ihopklippta videon ovan verkar bättre… Tyvärr. Trailern ger en känsla av TVfilm, och inte en av de bättre sådana. Men man kanske ska ge den en chans.

Lallaren låtsas trycka på några knappar så spelas det frän musik

Ja. Här hade jag tänkt att jag skulle skriva lite om när vi igår var på P3livesession med Det vackra livet och I’m from Barcelona, men när jag letade efter något gratisprogram för att rensa upp ljudet i det lilla filmklippet jag tog med mobilkameran råkade jag hamna på flashback. Det heter inte längre ”Alla vägar leder till Rom” om ni förstår vad jag menar. Nu var det ju inte bara flashback i sig som fångade mitt intresse, utan en tråd som någon startade igår. Va fan i helvete gör en DJ?”. Det var roligt att läsa. Och det tog en bra tid att läsa allt dessutom. Det vackra livet får vänta tills nästa inlägg.

Om man nu går in och läser i tråden så förstår man snart att den som skapat tråden och även vissa som uttrycker sympatier med denne inte riktigt har fattat grejen. De går till ställen som bara spelar den senaste listmusiken, lättsmält och lättspelat. Och jag kan mycket väl tänka mig att djs där kanske inte gör så mycket mer än ser till att en låt går över i en annan utan att det blir pauser. Lite som den djen man hyrde in till mellanstadiediscot. Varför är det så kan man fråga sig? Varför ska det vara såna kassa djs där? På ställen med sådana djs skulle man kanske lika gärna kunna ha en spotifylista som rullade. Där är det kanske bara credden att ha en dj som arrangören vill åt.

Jag ska inte säga att jag varje gång jag går ut tänker på vilken dj som ska spela. Det beror på sammanhanget, ibland vill man mest umgås, och då är inte djn det viktigaste. Men flera gånger väljer jag klubb utifrån musiken eller djn. Det var det som gjorde att jag köpte biljett på en hundring för att gå på Hacienda i Lund, eller en ännu dyrare biljett till 2manydjs,för då visste jag vad jag hade att vänta mig. Sömlös musik och musik på ett nytt sätt, reinvented. Något som skulle få mig att dansa som en galning och få mig att bli lika galet glad, bättre än någon drog.

Det är troligtvis så att man för att uppskatta en dj också måste uppskatta dennes musik till i alla fall viss del. Även om man inte gillar en viss sorts musik kan man ändå förstå att djn är duktig på sitt hantverk och därigenom förstå att vara dj inte per automatik betyder att man

står där i sina dyra jävla rutmönstrade skjortor med ett par overzised fuckin hörlurar på skallen och skakar sina axlar i takt till musiken. Ena hörluren täcker örat, andra hörluren hänger lite häftigt i luften, så att idioten kan höra när alla tjejer står och kråmar sig: – Åååhh kolla DJ’n!

Lallaren låtsas trycka på några knappar så spelas det frän musik.

Sanningen är ju att musiken autoplayas, DJ behöver bara trycka play och sen sköter sig resten själv. Ollonet sitter väl hemma och mixar ihop musiken och laddar upp klipp på sig själv på youtube där han posar i nån jävla keps.

Här har vi prov på lite skills.

Det där om att

…skärpa till sig alltså… Idag har jag skärp till mig litegrann, men det var mest för att jag hade en deadline att arbeta emot. Idag, (eller igår blir det nu) var det nämligen sista dagen som man kunde söka sommarvikariat på gp.

Tror ni att jag gjorde det hela dagen? Satt och filade på orden? Tänkte på varför jag passar så bra för det?

Nej. Jag spenderade det mesta av dagen framför voddler som jag nyupptäckt nu när datorn verkar fungera som den ska igen. Jag tittade framför allt på en kostymdrama-tv-serie som heter ”The Devil’s Mistress”(originalet heter ”The Devil’s Whore”, men det var visst lite för magstarkt för Sverige) lagom lättsmält i fyra delar om en stark kvinnan under den engelska revolutionen under 1600-talet. Självklart var hon vacker också. Och tydligen helt uppdiktad, trots att det i början av varje avsnitt stod något i stil med ”den sanna historien om Angelica blablabla”. Men jag lärde mig nog litegrann. Och jag blev intresserad av tidsperioden och händelserna som beskrivs i serien.

Nåväl. När klockan närmade sig 22 hade jag fortfarande inte skrivit en rad i mitt personliga brev till gp(kan alltid skylla på det i efterhand om jag inte får jobbet), utan bestämde mig istället för att skriva ut så mycket som möjligt av de sidor som finns tillgängliga för sociologikursen jag läser på halvtid.

Och så var det gjort. Så jag beställde den enda boken(vad jag har förstått) vi ska läsa i från lycknis. Plus lite andra böcker, det gäller att passa på. Så mitt i allt längtar jag efter mitt bokpaket och ”Prins Charles känsla”.

Nu fanns det inga ursäkter längre, och tiden började rinna ut, så jag satte mig och skrev mitt lilla brev. Och önskade att jag börjat tidigare. För jag ville vända på alla ord, och fundera lite mer och verka smartare än vad jag är.

Men när jag själv försatt mig i knipa har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Nu är det bara att vänta och se. Och hoppas på det bästa.

För övrigt såg jag att ”Metropolis” finns på voddler. En kultfilm som jag inte sett. Tror jag knäpper på den nu, jag har ändå druckit för mycket té för att kunna sova än på ett tag.