Stockholm

Det har skett lite förändringar på boende- och sysselsättningsfronten. Lite hastigt och lustigt kom jag in på en utbildning i webbjournalistik i Stockholm och lika hastigt och lustigt hittade jag någonstans att bo och flyttade.  Så nu kommer jag spendera hösten i Stockholm, skapandes webbsidor, webbtv och allt annat som rör nätet. Men till alla er i götet som saknar mig så där gräsligt mycket: Ha förtröstan, jag har en hemresa i månaden betald. Fram tills dess tycker jag att vi kan lyssna lite på John Maus som jag upptäckte när jag snabblyssnade igenom årets wayoutwestmusik. Tyvärr hann jag aldrig med att se honom spela, det var som vanligt lite kaosartat med klubbspelningarna.

Det där om att

…skärpa till sig alltså… Idag har jag skärp till mig litegrann, men det var mest för att jag hade en deadline att arbeta emot. Idag, (eller igår blir det nu) var det nämligen sista dagen som man kunde söka sommarvikariat på gp.

Tror ni att jag gjorde det hela dagen? Satt och filade på orden? Tänkte på varför jag passar så bra för det?

Nej. Jag spenderade det mesta av dagen framför voddler som jag nyupptäckt nu när datorn verkar fungera som den ska igen. Jag tittade framför allt på en kostymdrama-tv-serie som heter ”The Devil’s Mistress”(originalet heter ”The Devil’s Whore”, men det var visst lite för magstarkt för Sverige) lagom lättsmält i fyra delar om en stark kvinnan under den engelska revolutionen under 1600-talet. Självklart var hon vacker också. Och tydligen helt uppdiktad, trots att det i början av varje avsnitt stod något i stil med ”den sanna historien om Angelica blablabla”. Men jag lärde mig nog litegrann. Och jag blev intresserad av tidsperioden och händelserna som beskrivs i serien.

Nåväl. När klockan närmade sig 22 hade jag fortfarande inte skrivit en rad i mitt personliga brev till gp(kan alltid skylla på det i efterhand om jag inte får jobbet), utan bestämde mig istället för att skriva ut så mycket som möjligt av de sidor som finns tillgängliga för sociologikursen jag läser på halvtid.

Och så var det gjort. Så jag beställde den enda boken(vad jag har förstått) vi ska läsa i från lycknis. Plus lite andra böcker, det gäller att passa på. Så mitt i allt längtar jag efter mitt bokpaket och ”Prins Charles känsla”.

Nu fanns det inga ursäkter längre, och tiden började rinna ut, så jag satte mig och skrev mitt lilla brev. Och önskade att jag börjat tidigare. För jag ville vända på alla ord, och fundera lite mer och verka smartare än vad jag är.

Men när jag själv försatt mig i knipa har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Nu är det bara att vänta och se. Och hoppas på det bästa.

För övrigt såg jag att ”Metropolis” finns på voddler. En kultfilm som jag inte sett. Tror jag knäpper på den nu, jag har ändå druckit för mycket té för att kunna sova än på ett tag.

Bokklapp

Jag fick en bok i julklapp. Med tanke på att jag inte tänkt på att önska mig någon är det ett fantastiskt resultat. Det var min kusin Ls tur att ge mig en julklapp i år, och hon valde att ge mig ”Bockfesten” av Mario Vargas Llosa. Jag tackar och tar emot, har faktiskt tänkt att jag skulle vilja läsa något av honom. (Och ja, det är bara för att han fick Nobelpriset i år som jag överhuvudtaget vet vem han är) Det här kanske leder till att jag tar mig för att läsa alla Nobelpristagare, vem vet? Fast jag tror jag börjar med det här, så får vi se sen.

Idag sitter jag än en gång alltså alldeles ensam i SOL, det är nästan lite läskigt, jag ensam inne i det enda riktigt upplysta rummet i hela byggnaden. Det är tur att det är en massa kortlås som man måste ta sig igenom innan man kan komma in här, annars hade jag nog varit bra mycket oroligare. Det som är bättre idag än igår dock är att jag kom hit tidigare idag, att jag inte är lika trött som igår och att det inte är lika svinkallt ute. Dessutom vet jag lite mer vad jag måste göra.

Just därför sitter jag här och skriver nu, för det är alltid så skönt att skjuta på saker. Planen är i alla fall att sticka härifrån innan åtta, så att jag orkar färga håret när jag kommer hem(annars blir det aldrig av innan nyår). Back to work!

En sån där vecka

Det här är en sån där vecka, det är kallt och eländigt och egentligen vill man bara krypa ner under täcket och gå i ide. Men det går ju inte för sig. Det är jobb, jobb, jobb på tidningen, och efter det jobb, jobb, jobb med att fixa redigeringskompletteringarna på reportaget. Det där är ganska skrämmande. När jag sitter på universitetet långt efter stängning med särskilt tillstånd så ser jag på mitt reportage med nya ögon. Efter drygt sju veckors praktik känns inte texten så frän kan jag säga.

Det känns både bra och dåligt. Jag har definitivt utvecklats under praktiken, men samtidigt är det så mycket som egentligen skulle behöva göras om i reportagetexten att man blir lite modfälld.Plötsligt framstår vissa av kompletteringar som verkligt nödvändiga, men att läsa igenom och ändra texten alltför mycket känns inte så kul. Speciellt om jag måste gå tillbaka till anteckningarna från intervjuerna för att se vad det stod där, och hur jag kan använda materialet på nytt sätt. Samtidigt är det kanske nödvändigt att göra det, för att kunna vara stolt över vad jag presterat.

Så jag sätter mig i SOL ikväll igen, skriver om och flyttar runt. Förhoppningsvis räcker det med ikväll, om jag måste sitta imorgon också orkar jag nog inte festa så mycket på nyår, och så kan vi ju inte ha det.

Miljöombyte förnyar

Turning Torso and Västra Hamnen by night.

Image via Wikipedia

Nu är det klart. Jag ska spendera min sista praktikvecka i den stora staden. Stockholm. Yeah. Och dessutom kommer jag få göra lite redigeringsjobb och webbjobb. Kan det finnas ett bättre sätt att avsluta praktiken? Jag tror inte det.

Idag var jag ute vid Turning Torso. Och sprang runt som en galning mitt i snöyran för att försöka intervjua skolelever som jagade tomburkar åt musikhjälpen. Inte nog med att alla var höga av överskottsenergi, man kunde knappt gå för att det blåste så våldsamt och från alla håll och kanter. Men det var ändå trevligt. Och barn är härliga.

Just nu när jag sitter här och skriver ser jag att nästa låt i Musikhjälpen är DAFT PUNK med DEREZZED. Holy macaroni vad glad jag blir. Ikväll borde jag laga riktig mat, men det är segt såhär i slutet av arbetsveckan, så det blir pannkaka av det hela. Ja ugnspannkaka då.

Uppdatering: Vad är det här?!! det blev inte alls Daft Punk, istället är det nån fånig låt med 50 cent och nån annan snubbe. Vad är det här?!! frågar jag igen.

Musikhjälpen

Christer (förra årets medverkande) drar igång ...

Image by olalindberg via Flickr

Här sitter jag. Och lyssnar på årets Musikhjälpen. Igår var jag nere vid glasburen och intervjuade Martina Thun. Men allt som liknade en intervju redigerades bort, det enda som blev kvar var ren info. Lite trist. Då hade jag inte behövt bege mig ut i kylan liksom. Hela jag var onödig liksom. Nåväl, det spelar ingen roll.

Det viktiga är ju vad Musikhjälpen gör, och att man kan göra skillnad. Det finns en på jobbet som är lite märklig. Lite väl negativ tycker jag. Och hon vill ta den enkla vägen ut hela tiden känns det som. Till exempel köper hon inte ekologiskt, för hon vet inte om hon kan lite på det. Det har hon liksom bara bestämt sig för. Och då kan man lika gärna skita i det.

Och hon tittar inte på nyheter, för där är det bara en massa hemskheter. Det skrivs bara om dåliga saker i tidningen. Och hon vill ha en enkel lösning på allt elände. Som om det funkar så. Engagera dig! Jag kanske borde tipsa henne om Musikhjälpen imorgon, då kan hon önska en låt, OCH göra skillnad. Fast hon tror ju inte på hjälporganisationer heller. Och det ska man kanske inte göra blint. Men något kan man alltid göra.

Intressant fakta(eller inte): Jag har precis sett två artister spela live på Musikhjälpen i rad, först Daniel Adams-Ray, nu Adam Tensta. I den lilla inforullen finner jag att båda är födda 1983. Minsann. Tanke bakom det?

Snöigt värre

Ystad. Fountain and Jackdraw

Image by Ulf Bodin via Flickr

I går var jag i Ystad i drygt tre timmar. Eller, vi var inne i själva stan i ungefär en halvtimma, men vägarna var inte att leka med, och resan dit och tillbaka gick i snigelfart.

Det har ju brunnit i Ystad igen, och den så kallade Gryningspyromanen greps nästan direkt. Om det var han som låg bakom eller inte är inte säkert. Men det är behändigt såklart att ha någon gripen.

Vi brydde oss inte så mycket om det i Ystad, själva storyn var ju viktig såklart, men vi var bara där för att plåta två boende som drabbats av branden. För att inte resan bara skulle vara lite fotande fick vi intervjua lite bilförare också om hur de förbereder sig för att köra i snöoväder.

Mitt favoritsvar dök tyvärr inte upp i tidningen, men det är inte mycket att göra åt.

I veckan har det blivit mycket enkäter och ”standalones” som det kallas här, med stor bild och liten bildtext, alla de artikelidéer jag fått mig tilldelad har efter research visat sig inte ha något nyhetvärde. Så kan det gå. I dagens Metro har jag i alla fall bidragit med nöjestipsen också, i Skånedelen.

Imorgon kommer det vara en massa om Citytunnelns invigning och jag bidrar med en del, vi får se hur det blir i slutändan.