Yeasayer – Longevity

Yeasayer är på g med nytt material. Jag var knappast den enda som gillade deras eklektiska blandning av allt möjligt, men med tydliga folkinfluenser mitt i dansrytmerna. ”Longevity” är andra spåret från det kommande albumet ”Fragrant World” som ska släppas i Europa den 20:e augusti. Det tidigare släppta spåret har jag lite svårt att hitta, eller rättare sagt, jag har svårt att förstå vilket spår det pratas om. En titt på wikipediasidan gör mig inte klokare, men kanske menar de ”Henrietta” som enligt myspacesidan släpptes i juni. Oh Well. Här är ”Longevity”, ett spår som bådar gott inför framtiden. Kan ju tillägga att de var riktigt grymma när jag såg dem på Arvikafestivalen 2010(RIP), så jag hoppas att de ger sig ut på en riktig turné snart.

Annonser

Let’s get down to business

Jag kom iväg till universitetet idag. Jag kom inte upp klockan sju som jag hade planerat, men väl klockan åtta. Sedan suckade jag över vissa personers förmåga att stöka ner i korridorsköket, började städa, men kände att jag var för trött. Skrev istället ett argt meddelande på vår svarta tavla. Vänner och fiender kommer till av det tror jag. De som tycker som jag, och de som bara vill göra som de själva vill och tycker jag är tjatig.

Nåväl. Väl inne på sol-redaktionen kommer Eva och fårgar om jag ska på handledarmöte. ”Nej” säger jag ”Jag tänkte bara sitta här och jobba” och så sitter jag och letar efter stickade tröjor på nätet. Någon timme senare kommer Eva och Gunilla(= min handledare) förbi igen, och Gunilla säger ”Vi ses senare”. Plötsligt går ett ljus upp för mig. Det är den fjärde oktober idag. Jag ska på handledarmöte. På något sätt har jag fått för mig att det skulle vara senare i veckan. Om jag inte hade varit stenhård mot mig själv skulle jag suttit på min kammare och Gunilla skulle ha varit none the wiser. Det hade blivit pinsamt. Det kanske var mitt undermedvetna som talade till mig.

Egentligen blev det inte så mycket gjort. Jag letade efter lite lönestatistik utan framgång och klippte ihop artistids för radion. Handledarmötet förlöpte lugnt, men jag fick tydliga indikationer från Gunilla att det var dags att börja skriva. Kändes som om hon visste att det varit lite si och så med disciplinen. Men JA. Nu ska jag sätta igång och skriva. Fick mailsvar från lånegarderoben också, så jag har en del att röra mig med.

Gick även bort till radion och tankade in alla intervjuer från Arvika, plus övertalades till att gå på radiosittning på fredag. Så kan det gå. Måste ta lite pauser från arbetet då och då.->det här är tydligen en radiostation->->->

Vem sa att mobilitet var något nytt?

Helg

Fredagen kan vi hoppa över, för jag kommer inte ihåg hur den slutade. Satt bakfull och skämdes hela lördagen.

Idag har det varit en ovanligt busy söndag. Jag har redigerat Arvikaintervjuerna, och träffat Anders och Johan. Det var väldigt roligt att se dem igen. Anders såg jag för tredje gången på tre dagar, men Johan har jag inte sett sedan Arvika. Ändå hänger man med i vad som händer. Ibland undrar jag om jag läser för mycket bloggar.

Mycket journalistsnack, men det var bara trevligt.

Redigeringen av intervjuerna gick också bra. Jag tror att det kan vara den första söndagen på väldigt, väldigt länge som jag faktiskt inte bara slappat. Och nu ska jag fortsätta i samma anda. Imorgon ska jag gå upp klockan sju(så är det bara, inga men när klockan ringer imorgon), och bege mig in till Uni för att strukturera upp mitt arbete och se till att jag gör det som ska göras. Detta schema ska jag sedan följa hela veckan, som även innehåller ett handledarmöte. Jag känner ett riktigt sug efter att baka valnötsbröd, men då det kräver sina modiga 5 timmar får det vänta till helgen. Den här gången ska jag inte sjabbla bort det. Jag sätter dessutom lite extra press på mig själv eftersom jag skriver om veckan här. Nu är det upp till bevis, inga ursäkter godtas om det inte gäller liv och död.

På väg hem från cafébesöket gick jag in på pressbyrån för att köpa en hårtidning. Jag ska snart klippa mig igen och behöver lite nya idéer. Jag kom ut från pressbyrån med tre tidningar och 185 kronor fattigare. Men de verkade ju så intressanta. Förutom hårtidningen(”PerfectHair” engelsk med bara bilder på frisyrer inget annat bjäfs), blev det även vad som verkar vara en nystartad svensk tidning ”Intermission” som

”vill dela med oss av våra tankar. Av sådant som fångar vårat intresse och intresserar oss just nu. Vi kommer inte leverera de senaste nyheterna. Och vi kommer inte att skriva om kändisar, förutom en och annan it-girl då. Och vi kommer att lyfta fram bra fotografi. Och vi kommer rikta ljuset mot människorna och deras liv. Därför har vi valt ut personer som inspirerar inom konst(oavsett om det är kläder smycken eller musik). Vi är av åsikten att man kan inspireras av det mesta. Från gitarrer till fejkmat.”

Jag tror jag gillart. Återkommer med det när jag faktiskt läst tidningen. Dessutom bidde det en engelsk tidning; ”Sublime” ”For creative thinkers and inquiring minds”. Det är också(enligt dem själva) ”The first International sustainable lifestyle magazine” som riktar sig till både män och kvinnor. Tack för det. Finns det något tråkigare än ”tjej”- respektive ”kill”tidningar? Spännande läsning väntar mig. Men inte under dagtid. DÅ SKA JAG JOBBA MED REPORTAGET. God natt!

Det kommer en skiva ändå

Förra fredagen tog ju den ena sångaren i Ou Est Le Swimming Pool livet av sig. Enligt Mixmag har de två som är kvar i bandet (på Arvika var de fyra, men den fjärde kanske bara hjälpte till vid spelningar?)bestämt sig för att trots allt ge ut debutskivan ”The Golden Year” som skulle kommit ut senare i höst. Och det är väl bra antar jag. Men det måste kännas konstigt att fortsätta utan honom. Bandet ska också ta en liten paus innan skivan släpps. Vi får se vad som händer sen. Har den där overklighetskänslan i magen när jag tänker på det här. Det kan liksom inte vara sant. Brukar vara så med döden. Det verkar inte bli ett gyllene år för Ou Est Le Swimming Pool i år.

Ou est le swimming pool-sångaren död

När jag går in på GPs app i telefonen för att leta info om anklagelserna mot wikileaks grundare ser jag en annan nyhet, längst ner på sidan: ”Popartist störtar till sin död”. Nu är det inte vilken popartist som helst, utan Charles ”Charlie” Haddon, en av två sångare i Ou Est Le Swimming Pool. Ett av banden som jag intervjuade på Arvikafestivalen. Och det känns väldigt märkligt. Och jag blir väldigt ledsen. När intervjun var färdig stannade jag och snackade lite med killarna, framför allt Charlie. Och nu finns han inte mer. Jag blev lite förvånad själv när tårarna plötsligt steg i ögonen. På något sätt berörde han mig. Här kommer en bild från Arvika. Charlie står till vänster i vitt, bredvid står keyboardisten, vars namn jag inte kommer ihåg. Jag är väldigt chockad.

En feber du inte kan svettas ut

Arvikafestivalen, denna begivenhet jag alldeles nyss kom hem ifrån, har ställt in alla utbetalningar. Snopet värre. Men vissa av bokningarna var lite märkliga. Och scenvalen. Varför spelade Alice in videoland på Vintergatan(största scenen), medan Robyn och Simian Mobile Disco höll till på den näst största.
Det enda jag kan tänka mig som skäl är att Robyn och SMD ville ha en mer intim scen, mer dansvänlig. Men faktum kvarstår; Om Alice in Videoland frontar på stora scenen har bokningarna inte gått så bra. På presskonferensen under festivalen kom det fram att artistbokaren är hårdrockare. Vi slog bort det med att han (japp, det var en sån också) måste vara grym på sitt jobb och ha en massa kontakter. Men kanske var min första tanke ändå rätt: Varför ska en hårdrockare boka till en elektronisk festival? Rocken hör väl hemma någonannanstans. I år skulle dessutom vara det sista syntåret, redan i år var det tydligen färre syntband(det var ju mitt första, så jag har själv ingen riktig koll), och publiken svek därefter.

Synteran må vara över, men det känns fortfarande fel att Kent, In Flames och Babyshambles frontade, visserligen har kent blivit lite mer elektrifierade, men är inget raveband för det. Tänk om vi kunde få en riktig ravefestival i Sverige, typ Global Gathering, det vore något. Någon gång kanske.

Nu hoppas vi bara att Arvikafestivalen klarar sig ur krisen och fixar en hejdundrande elektronisk festival tills nästa år. Låt Hultsfred vara den enda festivalen som stupar i år.

Tillbaka till tidiga mornar och verklighet

På lördagkvällen tog jag igen allt det festivlafestande jag inte hunnit med tidigare under festivalen. Resultat: kom isäng kl 9, satte klockan på 10 (fast tillslut gick vi upp vid 11). Tjena liksom.

Men vi kom upp, packade ihop och ned och traskade bort mot bussen. runt kl 13 lämnade jag och Johan Arvika för den här gången. Det har varit en fantastisk upplevelse, nästan så att man funderar en aning på det där med musikjournalistik. Kom tillbaks om tio år, så ska vi se vad som skett.

Innan jag festade hela natten lång sprang vi som skållade harar inne på området. S.P.O.C.K, SMD och Ost & Kjex började alla att spela samtidigt = vi kunde inte se allt av alla, speciellt inte när vi dessutom skulle spela in från både S.P.O.C.K. och Ost & Kjex. Det blev lite hektiskt. Vi hann bara med ca en kvart av SMD:s spelning. Det var lite trist, men det är väl bara att acceptera, om man vill göra ett bra jobb får man offra en del. Johan har tagit bilderna.

Vi kom i alla fall fram till Göteborg runt kl 17, gick och käkade på BK, följde Johan till hans tåg 17,42, och insåg sedan att det var söndag, och att min buss inte skulle gå förrän 18,30. Det blev till att vänta. Och slumra. Vilket jag gjorde en del. Mobilen hade dessutom lagt av, så när bussen äntligen kom var jag orolig för om jag skulle lyckas hålla mig vaken hela vägen hem, jag har ju en viss historia av att sova över hållplatser. Men det ordnade sig. Slocknade nästan med en gång när jag kom hem. Åt en smula och försov mig till första ordinarie dagen på jobbet. Bra jobbat!

Som tur var kom papps o mamms hem från sin kroatiensemester igårkväll, så  06,15 körde papps hela vägen in till gbg. Det var snällt, och jag kom i tid. Dagen på jobbet var helt ok, men det behövdes i alla fall fem koppar kaffe för att jag skulle orka hålla mig vaken. Det blir pengar i augusti. Imorgon är jag ledig, då kanske det kommer upp lite fler bilder från festivalen, nu orkar jag inte.