8 mars

I dag är det internationella kvinnodagen. Jag har inte hunnit tänka så mycket på det då jag varit upptagen med att ha körlektion och hårdplugga körkortsteori. Och fixat håret. Ehrmm. Men det jag ändå vill passa på att säga är att det är något som inte stämmer när vi knappt reagerar över hur varor av diverse slag säljs med hjälp av kvinnokroppen. Vi är så vana vid det, det är inget som sticker ut, men jag tror att vi hade reagerat annorlunda om vi sett samma bilder på män . Sen kan man babbla en massa om deppig statistik, som att pappaledigheten ökar för att de pappor som tar ut den tar ut mer, inte för att fler väljer att vara pappalediga. Självklart bra för de barn och pappor som tar ut ledighet, men det betyder också att många pappor missar att vara där när det händer och får svårare att få samma kontakt med barnen som mammorna får.

Men som sagt. Låt oss skratta (eller gråta)lite åt vår knasiga värld och titta lite på några bilder som faktiskt finns i verkligheten. Många kommer från saljgrejmedtjej.se, men den första är från en färsk reklamkampanj från Lindex. Som inte är rolig någonstans faktiskt. Nu vet vi hur vi ska vara, som ”Bombshell Belle”(som de faktiskt kallar bh:n det handlar om, urk).

Här är lite bilder från säljgrejmedtjej:

Är  inte så förvånad över Groupons ”snilleblixt”:

Apoteket asså…. Besviken:

Äckligt x3:

Egypten – en balansgång över bråddjupet

Här sitter jag och surfar runt när jag kommer in på Al Jazeeras engelska livesändning. Och chockas. Från fredlig demonstration till kaos, på några timmar. Det är så mycket våld och otäckheter att jag blir äcklad. Och varifrån kom pro-Mubarakdemonstranterna? På häst och kamel… Jag så hur någon slets ner från en häst och hur en av hästarna föll, och folk som misshandlades av folkmassan. Det är väldigt svårt att se vem som gör vad, bilderna är lite plottriga, men våldet är verkligt.

Att det sedan kommer uppgifter om att demonstranter hittat polisidn från pro-Mubarakfolket ska man kanske ta med en nypa salt även om det kan vara säkerhetsstyrkorna som kallats in för att skapa oro. Varför skulle de vara så dumma att de tog med sig id liksom? Eller hoppades de kunna säga om de greps ”det är ok, jag är med i säkerhetspolisen”. Nej i så fall tror jag mer på tårgasen som ett tecken på att polisen blandat sig i det hela. Eftersom det tydligen bara är polisen som har tillgång till tårgas.

Ja. Det är historia som skapas här. Vart det kommer leda vet ingen ännu, men vad som hade kunnat bli en oblodig, fredlig reformation har nu förvandlats till något helt annat.

Musikhjälpen

Christer (förra årets medverkande) drar igång ...

Image by olalindberg via Flickr

Här sitter jag. Och lyssnar på årets Musikhjälpen. Igår var jag nere vid glasburen och intervjuade Martina Thun. Men allt som liknade en intervju redigerades bort, det enda som blev kvar var ren info. Lite trist. Då hade jag inte behövt bege mig ut i kylan liksom. Hela jag var onödig liksom. Nåväl, det spelar ingen roll.

Det viktiga är ju vad Musikhjälpen gör, och att man kan göra skillnad. Det finns en på jobbet som är lite märklig. Lite väl negativ tycker jag. Och hon vill ta den enkla vägen ut hela tiden känns det som. Till exempel köper hon inte ekologiskt, för hon vet inte om hon kan lite på det. Det har hon liksom bara bestämt sig för. Och då kan man lika gärna skita i det.

Och hon tittar inte på nyheter, för där är det bara en massa hemskheter. Det skrivs bara om dåliga saker i tidningen. Och hon vill ha en enkel lösning på allt elände. Som om det funkar så. Engagera dig! Jag kanske borde tipsa henne om Musikhjälpen imorgon, då kan hon önska en låt, OCH göra skillnad. Fast hon tror ju inte på hjälporganisationer heller. Och det ska man kanske inte göra blint. Men något kan man alltid göra.

Intressant fakta(eller inte): Jag har precis sett två artister spela live på Musikhjälpen i rad, först Daniel Adams-Ray, nu Adam Tensta. I den lilla inforullen finner jag att båda är födda 1983. Minsann. Tanke bakom det?

Hotad frihet

Europarådet röstade förra torsdagen igenom en resolution som ger vårdpersonal rätt att vägra genomföra abort. Från början skulle förslaget tydligen stärka kvinnors rätt till abort i länder där det inte är godkänt, men eftersom nästan alla ledamöter var frånvarande, och abortmotståndarna hade mobiliserat sig, lyckades de vinna omröstningen.

Trodde att vi hade kommit någonstans, men icke. Och kristendomen skulle inte vara kvinnoförtryckande?

Mer finns att läsa här:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1266065/Svensk-chock-efter-abortkritiskt-beslut.html

Märkliga möten

Igår när jag skulle dricka vin sa magen nej. ”Du, jag har inte hämtat mig från fredan än, gör om och gör rätt.” Vilket ledde till en pinsam situation efter två oskyldiga glas.

Senare på kvällen blev jag lite terroriserad av en kille från onsala som ville att jag skulle följa med upp till hans rum för diverse aktiviteter.Hmm.. låter mycket snuskigare än vad det var. Först ville han ha med mig upp och dricka shots(efter typ 3 minuters snack), och sedan efter han hade shottat, ville han att jag skulle med upp och lyssna på den musiken som han gillade. Eftersom han var så envis följde jag med honom upp andra gången. Han spelar lite musik, jag spelar lite musik, och sen spårar det ut. Han börjar snacka politik(klockan var efter tolv), och inte vad som helst, utan något som luktar Sverigedemokratiskt. Och han bara fortsätter. Det var tydligt att han hade sina idéer och inte riktigt brydde sig om vad jag sa, men det var dessutom helt fel time and place. Tillslut sa jag att jag ville gå ner till festen, och gick. End of story.

Livet går vidare?

I måndags kändes allt hopplöst. Fyra år till med borgerlig regering, och dessutom tog ett främlingsfientligt parti plats i Riksdagen. Men jag tror på demokratin, och om det är så här majoriteten av svenska folket vill ha det måste det finnas många som är nöjda med den politik som förts, eller så har den andra sidan inte nått fram med sitt budskap, eller så har det budskapet inte varit tillräckligt bra.

Fyra år till. Först tänkte jag att det inte skulle beröra mig direkt, eftersom jag tänker på mig själv som student, och att det kommer studiemedel en gång i månaden i 10 månader. Men snart ska jag ju sluta vara student. Jag ska ut i arbetslivet. Ut på en allt annat än säker arbetsmarknad. Jag kommer troligen vara arbetslös i perioder. Och tänk om jag blir sjuk, och utförsäkrad? Hur kunde den nya sjukförsäkringen finnas till, samtidigt som de borgerliga fick förnyat förtroende?

Men trots det är det bara att finna sig i faktum, finna sig i det och hoppas att det verkligen sker en förändring om fyra år, om välfärden fortfarande finns kvar. Allt är väldigt osäkert. Hela grejen med SD:s vågmästarroll är märklig för mig. Jag är van vid två riktningar i Riksdagen, inte tre, och den här osäkerhetsaspekten känns väldigt osvensk. Här brukar allt flyta på, tryggt och säkert. Som det alltid har varit. Framtiden är oviss. Men just nu är det bara att finna sig i det.

Något tryggt och återkommande är bokmässan, den ska jag gå på i helgen.

Måndag

Först trött, sen bakis och nu deprimerad. Inte blivit mycket gjort här inte. Jag är ledsen och besviken över valresultatet, allra mest över att SD kom in i riksdagen och får en vågmästarroll. Då griper deppigheten tag i en, och det spelar liksom ingen roll att vi hade fest i korridoren i lördags och att jag faktiskt hade de riktigt trevligt. Dessutom är det måndag. Jag har under reportageandet märkt av en viss tendens vad gäller måndagar; de blir aldrig bra. Och just nu regnar det.

De flesta i Sverige tycker inte om SD, men 5,74% tycker tydligen att de är vettiga nog att rösta på. Under gårdagskvällen satt vi framför SVT:s valvaka och blev alltmer deppiga, oavsett politisk inriktning, och när det blev klart att SD skulle få en vågmästarroll var besvikelsen total.Det kan bli intressant att se vad som händer härnäst, om blockpolitiken överges eller inte. Vad kommer hända med Sverige egentligen? Och regnet öser ned.