Fallout – inte spelet

För ett tag sedan skrev jag om Neon Indian och låten Deadbeat Summer, från debutskivan ”Psychic Chasms” från 2009. Hösten 2011 kom uppföljaren ”Era Extraña”. Nu har jag lyssnat på den.

Det är samma artist som gjorde Psychic Chasms, men ändå inte. De knäppaste ljuden har tagits bort och nu låter det mer som M83. Vilket i sig inte är dåligt, jag tycker mycket om M83, men jag önskar ändå att han behållit mer av det knäppa, för det var det som gjorde Neon Indian unik.

Kanske behöver jag bara lyssna mer på nya skivan(som jag verkligen tycker om), kanske jag hittar då det där som gjorde förra skivan så speciell. Eller så är det bara att konstatera fakta och hoppas att nästa album förvånar mer.

Just nu fokuserar jag dock på en av mina favoritlåtar från senaste skivan, Fallout, som också var den första singeln som släpptes från skivan. ”(If I could)fallout of love with you” går texten och vem har inte önskat det någon gång när det har strulat med kärleken.

Annonser

Irene: What do you do? Driver: I drive.

Ja. Nu har det skett. Jag har sett ”Drive”, filmen vars inledningsscen och soundtrack gav mig ett pirr i magen som varade länge. Här hade jag gått och suktat i en månad ungefär och funderade på hur jag skulle kunna tjata med mig någon på Sverigepremiären när ödet sträckte ut sin hand och bjöd mig på en förhandsvisning. Jag säger då det.

Så den här recensionen skulle jag ha kunnat skriva sent i torsdags eller eller i går, men då var jag alldeles för trött, eller upptagen med att se ”Princess Mononoke” på bio, så det blev inget med det. Dessutom var den här filmen en karamell jag behövde suga på ett tag för att kunna känna efter vad jag egentligen tycker.

Det brukar vara ett gott tecken. Och det var en bra film, det var känsla, det var snyggt foto, det var bra musik, det var obehagligt och kryddat med snygga citat. Det bästa var hur allt bildade en helhet, hur de olika elementen gick in i varandra sömlöst.

Det som jag saknar i filmen är kanske en fördjupning, allra mest gällande Driver. Varför är han som han är? Vad kommer han ifrån?

Samtidigt vill jag inte få allt serverat på ett silverfat, jag gillar när det krävs lite tankeverksamhet och man måste fokusera på filmen för att förstå den(kräver ju självklart att filmen griper tag i en, annars har de ju misslyckats). Kanske hade den där fördjupningen gjort att filmen tappade tempo utan att tillföra något väsentligt. Nu får vi bara gissa oss till Drivers bakgrund, låta vår egen fantasi bestämma hur tuff eller lugn den har varit.

Nåväl. Gå och se den och glöm inte soundtracket. Här kan du hitta några av låtarna som jag la upp senast jag skrev om Drive, tyvärr finns soundtracket inte på Spotify, men vem vet, det kanske kommer dit så småningom också.

Gunnebo slott och Jordens mat

Ibland har jag minne som en guldfisk. I går när jag kollade igenom bilderna jag tog under svampplockningen såg jag att jag hade fler bilder på kameran. Bilder som var ungefär 3 veckor gamla och som jag helt glömt bort. Jag hade inte ens fört över dem till datorn. Så det gjorde jag i går.

Jordens mat är en ekologisk matmarknad där mer eller mindre lokala producenter presenterar och säljer sina varor. Om ni aldrig varit på Gunnebo rekommenderar jag ett besök. Och ta en liten titt på den tragiska familjehistorien, där den yngre John Hall förlorade hela förmögenheten och sägs ha dött uppe på en bakugn(vanligt knep bland dåtidens fattiga för att hålla värmen, tyvärr kallnar ugnen så småningom men den som sover märker det kanske inte…)

Anyway. Vi var där och jag köpte ekologiskt mjöl. Tyvärr misslyckades mitt förra bak, så jag vet inte vad det går gör än. Det var inte mjölets fel, så mycket är säkert. Jag mamma, pappa och mormor traskade runt på marknaden och smakade på både det ena och det andra. Så här såg det ut.(Märk att träden fortfarande är gröna, på tre veckor händer mycket…)