Livet etc

Jag hade det grymt kul i Lund och Malmö i helgen. Goda vänner, vin, vår och fest. Tyvärr kan man aldrig frysa sådana ögonblick. Istället vaknar man upp till vardagen. Min vardag består just nu av att vara arbetslös. Det är inte så upplyftande.

I ena stunden tänker jag att det här kommer gå jättebra, om bara några dagar, eller rent av imorgon kommer de ringa, de som så gärna vill anställa mig. I andra stunden tänker jag att det är kört Det finns redan så många andra som söker jobben, så många andra som har mer erfarenhet och är bättre på att skriva personliga brev eller prata i telefon.

Den här bergodalbanan är gör att det där magkittlet man har precis när man är uppe på toppen på ett ögonblick kan gå över i illamående när färden ner börjar. Just nu är jag nere i den när dalen. Och det är väl en sån dag. Det finns ju annat att glädjas åt, imorgon blir det en roadtrip med Clara, och jag kanske i alla fall kan få jobba lite på mitt gamla jobb. Men det hade varit skönt om det kunde vända på riktigt om vagnarna tog sig upp ur dalen för att dras upp mot berget.

Om man skapar sitt eget flyt måste jag vara dålig på att simma.

Det där

Madero's Hacienda, Bustillo (LOC)

Image by The Library of Congress via Flickr

… med att flytta hem igen alltså. Det känns lite. Nu har jag verkligen ingenstans att ta vägen. Och visst kan det vara bra med gratis boende och gratis mat, men det är inte lika kul det här med att behöva anpassa sig hit och dit. Det är svårt att beskriva hur det känns, men nu har jag inget eget längre, ingenstans som jag vet att jag kan ta vägen och veta att jag bestämmer allt.

Som om inte det var nog har jag ännu mer ångest att bjuda på. Det där med att avsluta med ett brak(vilket jag tänkte var det enda rätta i lördags) blev nästan för bra. Eller inte alls. Jag vet inte hur andra känner, men när jag vaknar upp med minnesluckor och rejäla skrapsår på knäna, då känns det inte alls bra. Dessutom har jag som vanligt inte dansat så mycket som jag har velat. Fast så brukar det bli oavsett hur rund jag är under fötterna. Det kanske är det som jag kommer säga när jag sitter på hemmet 100 år gammal: ”Jag skulle ha dansat mer”.

Igår ploppade vissa grejer upp från lördagen vilket la på ännu mer på ångest oket, inte för att jag vet vad jag gjorde utan för att jag inte vet vad jag gjorde. Jag vill ju i alla fall veta vilka jag pratat med och om vad. Dessutom hade jag en inlämningsuppgift på tre sidor att skriva igår, vilket gjorde mig lite gråtfärdig i kombination med att vissa minnesluckor täpptes till. Och den där inlämningsuppgiften blev inte färdig heller. Kände mig som världens nöt. Brukar a l l t i d lämna in, men när det var en timma till deadline och jag hade skrivit en sida mumbojumbo med en hel del research kvar att göra kastade jag in handduken.Inte så kul. Jag är besviken på mig själv över hur jag skött det hela.

Det positiva i sammanhanget är att det tydligen finns fler möjligheter under terminen att lämna in uppgiften, eller en liknande. Så det kanske inte är helt kört. Och det är roligt att vara tillbaka i Götet, äntligen kan jag träffa folk på riktigt och inte via telefon eller internet. Dessutom blir det nog en tripp ner till Malmö/Lund redan till helgen då J har inflyttningsfest. Lite bra lite dåligt, jag överlever, det är trots allt bara livet.

Efter striden

Hela morgonen idag gick jag runt med en slags domedagskänsla. Bara tanken på reportaget och arbetet som krävs för att det ska bli något att vara stolt över gav mig ångest och gjorde mig deppig. Att det bankades och slogs i Vildandens väggar så att det ekade gjorde inte det hela bättre.

Men jag begav mig in till universitetet och satte mig framför datorn. Och läste tidningen. Och bloggade. Och skrev en lista.

Tillslut lämnade jag datorns varma sken och satte mig i soffan på redaktionen för att sätta igång med det verkliga arbetet, att läsa och rensa min text.

Och det gick förvånansvärt enkelt. Tanken på att göra det var värre än att verkligen göra det. Som det brukar vara.Plötsligt känns det hela genomförbart, jag kan nog klara det här.

Nu gäller det bara att öppna dokumentet och ändra i texten, samt att lägga in lite ytterliggare info här och där. I och för sig ska texten flyttas runt en hel del, men det är en bra början. Hurra.