Once upon a time in London – 5

Allting har en ände, så även min vistelse hos Filip i London. Sista dagen blev lugn och fridsam. Vi gick till ett av Filips favoritfik, gick vilse på vägen, men hittade, med hjälp av våra fantastiska smartphones, rätt igen. Violet heter stället och är ett litet, litet ställe med hembakat surdegsbröd, flera sorters kakor, cupcakes och scones. Med priser därefter. Jag beställde en presskanna, med hopp om att de(britter i allmänhet) inte skulle kunna misslyckas. Det var som att dricka diskvatten. Det är det tråkigaste med hela Storbritannien(ok kanske inte), att de inte kan brygga riktigt kaffe. Vi hade det trevligt ändå. Efter cafébesöket hann vi bara med en långsam promenad in till Brick Lane och Liverpool Street, med en avstickare in på Beyond Retro. Samma som i Göteborg, men mer att välja bland. Ångrar fortfarande att jag inte köpte den ärmlösa sidenknutblusen som var så snygg, men det är inget att göra åt.

Once upon a time in London – 4

Fjärde dagen i London var också den näst sista dagen och efter att vi bara hållt oss runt East End, Brick Lane, Liverpool Street var det dag att ta sig an shoppingmeckat Oxford Street. Herreminje säger jag. Galet mycket folk. Vi tog oss till Primark, bara för att och att Filip aldrig varit där innan, men det räckte att jag kom innanför dörrarna så ville jag vända igen. Kan ha berott på att det var nationell helgdag och att  alla andra var lediga också, men jag blir mer och mer trött på klassisk shopping. Tacka vet jag lite lugn vintage, där man oantastad strosar runt bland hängarna och hittar något eget. Allt igenom negativt var det inte, köpte ett par converse med rejäl rabatt mot det svenska priset.

Vi var hela tiden tvungna att hålla koll på klockan eftersom vi bestämt med Josefin dagen innan att vi skulle gå och se Prometheus på bion i Brick Laneområdet, plus att vi skulle ha tid att äta nåt innan bion. Filmen i sig var väl ok, en trea kanske, hade förväntat mig att bli mer rädd… Men kul om det blir en fortsättning. Efter filmen åkte Josefin hem, men jag och Filip åkte in till centrum igen för att gå på hans favorithar, en bluesbar med livemusik. Det var ett riktigt svängigt ställe, när vi väl kom in efter en timme i kö. Dessutom spelade en av Filips gitarridoler under kvällens jam så det var en winwinkväll. I källaren där också toaletterna fanns hade de målat av alla sina favoritlegendarer, så de var jag ju tvungen att fota.

Once upon a time in London – 1

Det var ju faktiskt så att jag åkte och hälsade på Filip i London för en månad sedan. Hade sjukt kul och tog sjukt många foton, men de stannade i kameran rätt länge. Eftersom jag drar mig för att rita upp mitt nätverk som jag borde göra just nu, blir det ett litet inlägg om London istället, eller första dagen där, det var ju fem stycken sådana… (hinthint om framtida inlägg)

Jag kom i alla fram till London i en bit, var lite orolig, men hittade snabbt till Spitalfields Market och senare, av en slump, Filip, som var ute på rast och skulle köpa något sötsliskigt bakverk. Filip kunde ju sitt område och huxflux var jag på Brick Lane och fastnade rätt länge inne i de olika vintageaffärerna. Mumma! När Filip slutat jobba blev vi nästan direkt överfallna av en fotograferande japan som bara var tvungen att ta kort på Filip för sitt magasin, tror det hette Fudge. Fast Filip var tvungen att kavla ner jeansen från knäna, att visa vaderna var inte ok…

Vi tog en öl eller två på The Pride of Spitalfields och så gick vi och hängde med Filips arbetskamrater på LBi, åt varsin pizza med het chiliolja och la oss. Slut på dag 1. Skit i min torftiga beskrivning och titta på bilderna istället. Dag två skulle innebära gatumarknad, roligt folk och bryggeripub(stay tuned, haha).