Bokklapp

Jag fick en bok i julklapp. Med tanke på att jag inte tänkt på att önska mig någon är det ett fantastiskt resultat. Det var min kusin Ls tur att ge mig en julklapp i år, och hon valde att ge mig ”Bockfesten” av Mario Vargas Llosa. Jag tackar och tar emot, har faktiskt tänkt att jag skulle vilja läsa något av honom. (Och ja, det är bara för att han fick Nobelpriset i år som jag överhuvudtaget vet vem han är) Det här kanske leder till att jag tar mig för att läsa alla Nobelpristagare, vem vet? Fast jag tror jag börjar med det här, så får vi se sen.

Idag sitter jag än en gång alltså alldeles ensam i SOL, det är nästan lite läskigt, jag ensam inne i det enda riktigt upplysta rummet i hela byggnaden. Det är tur att det är en massa kortlås som man måste ta sig igenom innan man kan komma in här, annars hade jag nog varit bra mycket oroligare. Det som är bättre idag än igår dock är att jag kom hit tidigare idag, att jag inte är lika trött som igår och att det inte är lika svinkallt ute. Dessutom vet jag lite mer vad jag måste göra.

Just därför sitter jag här och skriver nu, för det är alltid så skönt att skjuta på saker. Planen är i alla fall att sticka härifrån innan åtta, så att jag orkar färga håret när jag kommer hem(annars blir det aldrig av innan nyår). Back to work!

En sån där vecka

Det här är en sån där vecka, det är kallt och eländigt och egentligen vill man bara krypa ner under täcket och gå i ide. Men det går ju inte för sig. Det är jobb, jobb, jobb på tidningen, och efter det jobb, jobb, jobb med att fixa redigeringskompletteringarna på reportaget. Det där är ganska skrämmande. När jag sitter på universitetet långt efter stängning med särskilt tillstånd så ser jag på mitt reportage med nya ögon. Efter drygt sju veckors praktik känns inte texten så frän kan jag säga.

Det känns både bra och dåligt. Jag har definitivt utvecklats under praktiken, men samtidigt är det så mycket som egentligen skulle behöva göras om i reportagetexten att man blir lite modfälld.Plötsligt framstår vissa av kompletteringar som verkligt nödvändiga, men att läsa igenom och ändra texten alltför mycket känns inte så kul. Speciellt om jag måste gå tillbaka till anteckningarna från intervjuerna för att se vad det stod där, och hur jag kan använda materialet på nytt sätt. Samtidigt är det kanske nödvändigt att göra det, för att kunna vara stolt över vad jag presterat.

Så jag sätter mig i SOL ikväll igen, skriver om och flyttar runt. Förhoppningsvis räcker det med ikväll, om jag måste sitta imorgon också orkar jag nog inte festa så mycket på nyår, och så kan vi ju inte ha det.

Jag har den

Tidningen. Mixmag. Daft Punkspecial. Det är härligt. Igår hade Tron Sverigepremiär. Jag var inte där. Jag åt tårta istället. Det var trevligt. Och roligt att träffa Anders och Johan igen. Tiden bara försvinner.

Mindre kul är att jag nog har ett så gott som tomt konto. När jag skulle köpa lite mat (och hårfärg)för 191:- gick det inte igenom. Som tur är hade jag på mig summan i kontanter. Men det betyder att jag inte ens har 191 kronor på kontot.

Jag gjorde något av en prestation tycker jag själv, jag gick upp halv åtta för att ta mig in till stan och klippa håret. Planen var sedan att jag skulle sätta mig i SOL och fica redigeringskompletteringarna i reportaget. Men även om biblioteket är öppet på lördag är inte redaktionen det. Vilket är lite jobbigt. Det betyder att jag inte vet när jag kan fixa det, och att jag kanske inte har alla poäng klara den 14 när jag är ”färdig”.

Dessutom blir jag lite sur. Det är i omöjligt för mig att ordna kompletteringarna om jag inte har tillgång till InDesign, och eftersom jag jobbar morgon till kväll är redaktionen på SOL stängd när jag slutar. ”Det tar dig nog bara en halvdag” fick jag veta. Jo tack, om jag hade så mycket pengar att jag kunde köpa InDesignprogrammet. Men det har jag ju absolut inte. Egentligen är jag väl mest sur för jag inte tycker att jag borde behöva komplettera, och att jag inte fick veta att jag är tvungen att komplettera förrän en vecka efter opponeringen. Brukar man inte få veta det direkt? Det hade i alla fall varit enklare att fixa då.

Det här inlägget spretar åt alla håll och kanter, från början tänkte jag bara skriva lite kort att jag har daft punktidningen, men sen…

En säck att knyta ihop

The Best of OMD

Image via Wikipedia

Det börjar dra ihop sig. Jag börjar känna mig någorlunda färdig, även om jag inte riktigt är där än. Min handledare läste igenom det senaste jag skrivit, och strök en hel del, vilket var välbehövligt. Problemet är bara att jag saknar ca 2000 tecken just nu.

Förslaget från handledaren var att gör en enkät eller undersökning bland konsumenter, men det gick ju inte så bra sist. Då var i och för sig frågorna lite dåliga, som jag upptäckte efterhand, men folk var väldigt ovilliga att ställa upp också.

Prio nummer ett är alltså att få till några bra ö p p n a frågor som får folk att snacka som bara den, och att hitta folk att intervjua. Just nu funderar jag på att fråga lite personal hät på SOL. och kanske någon student.(vill ju inte ha för många sådana)

När jag stack hemifrån la jag ner de två senaste mixmag i väskan. Att kolla in deras skivrecensioner brukar vara ett bra sätt att hitta lite ny musik. Nya spellistor på spotify innehåller nu artister som OMD, Losers och Eskimo Twin. Alltid kul med ny muzik.

Efter striden

Hela morgonen idag gick jag runt med en slags domedagskänsla. Bara tanken på reportaget och arbetet som krävs för att det ska bli något att vara stolt över gav mig ångest och gjorde mig deppig. Att det bankades och slogs i Vildandens väggar så att det ekade gjorde inte det hela bättre.

Men jag begav mig in till universitetet och satte mig framför datorn. Och läste tidningen. Och bloggade. Och skrev en lista.

Tillslut lämnade jag datorns varma sken och satte mig i soffan på redaktionen för att sätta igång med det verkliga arbetet, att läsa och rensa min text.

Och det gick förvånansvärt enkelt. Tanken på att göra det var värre än att verkligen göra det. Som det brukar vara.Plötsligt känns det hela genomförbart, jag kan nog klara det här.

Nu gäller det bara att öppna dokumentet och ändra i texten, samt att lägga in lite ytterliggare info här och där. I och för sig ska texten flyttas runt en hel del, men det är en bra början. Hurra.

måske måske

Singer sewing machine advertisement card, dist...

Image via Wikipedia

Tänkte precis att jag har det mesta jag behöver för att skriva just nu. Sen kom jag på att jag saknar tre delar. Acne, Righteous Fashion och enkät. Acne har sagt att de ska svara på mina frågor i veckan, och enkäten borde jag göra imorgon, men Righteous Fashionintervjun blir inte av förrän den 19:e, lite på håret. Efter att jag kom på att det inte är så lugnt som jag trodde tittade jag dessutom på listan som jag skrev igår, och blev påmind om att jag inte lyssnat på det där radioprogrammet om symaskiner än, så det ska jag ägna de närmaste 90 minuterna. Kanske, kanske får jag något gjort idag.

(Intressant att kanske på danska låter likadant som moské)

Let’s get down to business

Jag kom iväg till universitetet idag. Jag kom inte upp klockan sju som jag hade planerat, men väl klockan åtta. Sedan suckade jag över vissa personers förmåga att stöka ner i korridorsköket, började städa, men kände att jag var för trött. Skrev istället ett argt meddelande på vår svarta tavla. Vänner och fiender kommer till av det tror jag. De som tycker som jag, och de som bara vill göra som de själva vill och tycker jag är tjatig.

Nåväl. Väl inne på sol-redaktionen kommer Eva och fårgar om jag ska på handledarmöte. ”Nej” säger jag ”Jag tänkte bara sitta här och jobba” och så sitter jag och letar efter stickade tröjor på nätet. Någon timme senare kommer Eva och Gunilla(= min handledare) förbi igen, och Gunilla säger ”Vi ses senare”. Plötsligt går ett ljus upp för mig. Det är den fjärde oktober idag. Jag ska på handledarmöte. På något sätt har jag fått för mig att det skulle vara senare i veckan. Om jag inte hade varit stenhård mot mig själv skulle jag suttit på min kammare och Gunilla skulle ha varit none the wiser. Det hade blivit pinsamt. Det kanske var mitt undermedvetna som talade till mig.

Egentligen blev det inte så mycket gjort. Jag letade efter lite lönestatistik utan framgång och klippte ihop artistids för radion. Handledarmötet förlöpte lugnt, men jag fick tydliga indikationer från Gunilla att det var dags att börja skriva. Kändes som om hon visste att det varit lite si och så med disciplinen. Men JA. Nu ska jag sätta igång och skriva. Fick mailsvar från lånegarderoben också, så jag har en del att röra mig med.

Gick även bort till radion och tankade in alla intervjuer från Arvika, plus övertalades till att gå på radiosittning på fredag. Så kan det gå. Måste ta lite pauser från arbetet då och då.->det här är tydligen en radiostation->->->

Vem sa att mobilitet var något nytt?