Active Childspelningen

I dag hade jag tänkt skriva en lysande återgivelse om Active Childs spelning i onsdags, men just nu är det lite sent påkommet… Jag har ägnat hela dagen åt att göra teoriprov på mobilen och (faktiskt! förvånar mig själv) tittat på melodifestivalen. Låten som vann var ju inte så pjåkig för att vara melodifestivallåt… Men Active Child då, jag gör ett försök.

Det slutade med att jag faktiskt träffade en tjej som jag kände yttepyttelite genom en annan tjej som jag känner från Lund. Jag tvingade mig på henne och hennes vän som var där och vi hade det riktigt trevligt. Det ordnar sig alltid. Active Child var bra, tekniken på scenen var lite sämre. Jag klagar mest över belysningen, vilket ledde till mina knappt ok bilder som jag publicerade i går. Att lokalen kanske inte vaar riktigt optimal för den här typen av spelning märktes också när Active Child och hans två kompmusiker skulle gå av scen efter sista låten(för att bli inkallade till extranummer), och var tvungna att klättra över det lilla räcket längst fram på scenkanten och gå igenom hela publiken för att ta sig ut i trapphuset… Men det betydde å andra sidan att jag var mindre än en meter från honom fyra gånger. Synd att jag inte är tonåring längre, då hade jag kanske kastat mig över honom och skrikit så där hysteriskt som de alltid verkar göra i top model.

Själva låtarna framfördes bra. Alla mina favoriter som Hanging On, Playing House och, precis som jag hade hoppats, I’m In Your Church At Night hanns med och det varvades flitigt mellan harpa och synth. Fick mig faktiskt att fundera på att börja spela harpa. Hur går det till liksom? Alla tonerna är fixerade, men man måste verkligen ha koll på alla toner också… Melodi och ackord i samma instrument. Jag antar att det är lite som piano på så sätt. Eller gitarr. En fiol går det inte att spela ackord på, inte på samma sätt i alla fall, det är för det mesta en ton i taget.

Han började i alla fall med You Are All I See, som jag sedan läste om på hemsidan, låten som också är titeln på albumet. Tydligen har han sagt att:

”You Are All I See is an attempt to build a bridge between the listener and I, in that, I wrote these songs for you as much as I did for me. And right now when you are listening to my voice, by yourself, it really is just you and I.”

Gu’ va fint. Det är lite som med författaren och läsaren, författaren talar till läsaren, antingen direkt eller indirekt. Under själva spelningen pratades det inte så mycket, Active Child/Pat Grossi sa mest ”thank you”, men vid slutet av spelningen innan extranumren sa han att han var glad att vara här, att det var första gången han var i Sverige och att han länge hade sett fram emot att komma hit. Min lokalpatriotism gör att jag känner mig lite extra glad att han var i Göteborg först, blev ju Malmö i fredags och Stockholm i dag, men här var han först.

Jag kan tänka mig att alla kanske inte finner ämnet Active Child lika fascinerande som jag, så jag ska runda av. Trummisen levde sig verkligen in i musiken, trumsetet var en blandning mellan klassiska trummor och elektroniska och han gjorde jobbet med den äran. Alla tre gick faktiskt av scen med rejäla svettfläckar. Då vet man att de har tagit ut sig rejält, att de har ansträngt sig. Och det känns ju bra när man har betalat 160 kronor för att de ska göra just det.

I morgon ska jag fortsätta med teoripluggandet och kanske ta några bilder på Baloo som vi är hundvakt åt. Börjar känna av min lätta allergi nu, näsan rinner och ögonen kliar om jag inte tvättar händerna varje gång jag klappat honom…

Bilder Active Child

I onsdags var jag och såg Active Child på Henriksberg. Jag hade med mig kameran och mitt 18-105objektiv, men de flesta bilderna blev usla, kanske hade blivit bättre med mitt fasta objektiv. Men det får jag aldrig veta… Det är alltid svårt att ta bilder på spelningar, speciellt om de är inomhus med svag belysning. Som onsdagens. Här är några som ändå är ok(och imorgon skriver jag om själva spelningen):

Ingen lysande bild, men här syns det att han sitter vid harpan

Active Child i kväll!

Jag har velat än hit än dit. Men nu har jag bestämt mig. Jag går och ser Active Child i Göteborg i kväll istället för att åka ner till Malmö efter halkkörningen i Halmstad på fredag. Känner att helgen försvinner om jag åker ner och det har jag inte riktigt tid med när det är teoriprov på måndag(läskigt).

Alltså går jag själv på Active Child i kväll. Om det är någon som av en händelse råkar läsa min blogg och också ska gå dit i kväll får du gärna skriva en liten kommentar, jag är uppkopplad jämt och får ett litet mail när någon kommenterar. Annars klarar jag mig rätt bra själv även om det ofta är roligare att gå på spelning tillsammans med någon annan som också kan sjunga med i låtarna.

Jag hoppas och tror att det blir en fantastisk spelning och att han varvar material från 2010 års EP och debutalbumet från förra året. Oooh vad spännande det ska bli, känner redan lite pirr i magen inför tanken.

För att tillåta mig själv den här excessen måste jag dock få så mycket gjort som möjligt innan Active Child går upp på scen klockan 21. Framför allt plugga körkortsteori och ta en dusch.

Foto:Steve Asenjo

Väder och sånt

Malmö in 1580 in a German map book. The citade...

Image via Wikipedia

Idag blir jag lite orolig. Tanken är ju att jag ska återvända till Göteborg på onsdag kväll. Men det är rätt mycket snö ute. Idag när jag fick skjuts hem från jobbet tog det 3o-35 minuter att bara lämna Malmö. Med bil tar det i vanliga fall kanske 5 minuter. Det var flera gator som var helt oplogade.

Man kan ju hoppas på att spåren är bättre skötta, men med tanke på vad man hört den sista tiden finns risk för att de inte är det. Stor risk.

Om tåget går enligt tidtabellen ska jag vara i Gbg någon gång efter 21.30. Om tåget blir sen vill jag inte tänka på när jag kommer hem. Å andra sidan tjänar det inget till att oroa sig över en sån här grej i förväg, på något sätt kommer jag nog komma hem. Det känns skönt att bli lite julledig, även om det bara är för fyra dagar. Fyra dagar är ändå dubbelt så mycket som en vanlig helg. Och så blir det lite markservice dessutom. Gillart.

Sovmorgon

Efter Göteborgsbesöket med intervju igår lät jag mig själv få en liten sovmorgon. Och sedan en långfrukost. Alltså började jag ”jobba” för ca en halvtimme sedan. Jag skrev en liten lista i förrgår som jag nu försöker följa upp. Om jag lyckas med det har det ändå varit en bra dag.

Göteborg över dagen var annars trevligt men märkligt. Jag började med intervjun vid 11, och den gick väldigt bra. Jag lyckades sedan träffa Clara på stan och det var väldigt trevligt, vi kom fram till att det var som om jag faktiskt bodde i Göteborg och vi bara hade bestämt att ses.

Efter det spenderade jag tid med min syster. Gick till en massa affärer, men lyckades att inte köpa något. Bra att sätta lite gränser.

Jag läste dessutom ut ”Den hemliga historien” av Donna Tartt i bussen på väg tillbaka till Lund. Den var bra. Lite som med ”Prep” internatskola med människor från lyckade familjer, men nu var det på Collegenivå, och bra mycket mörkare. Och det mesta går åt skogen. Fast jag blev lite sugen på att läsa Christopher Marlowe, eller klassisk grekiska.

Något som jag ofta funderade över under läsningen var när den egentligen utspelade sig. Den pratar om 70-talet som något som varit, men behandlar samtidigt ett mord, och om den gavs ut 92 kan väl inget ha varit säkert för ”berättaren”. Även om det är fiktion så  skapar det en viss brist på trovärdighet när den utger sig för att vara en memoar. Men jag rekommenderar alla att läsa den.

I ett parallellt universum…

…hade jag just nu suttit på ett tåg på väg till Stockholm. Igår satt jag och väntade, ett klick ifrån att köpa biljetter för en tur och returresa för idag. Jag förde t.o.m. över pengar från mitt sparkonto för att kunna betala biljetterna. Och vad hände? Min intervjuperson skrev att han tagit fel på dag, och att det bara var fredag som kan kunde träffa mig. Hua mej. Där var det nära att jag slängde iväg nästan 480 spänn på ingenting. Nu ligger de istället tryggt på bankkontot.

Men tanken på ett hastigt avbrott var lockande. Att bara bestämma mig, och åka iväg. Att ta steget. Att spendera en dag i Stockholm. Det hade varit trevligt. Det hade också blivit mycket resande på en vecka. Jag kan inte åka och intervjua honom imorgon fredag, för då har jag redan en annan intervju inbokad i Göteborg, och att hinna till Stockholm därifrån innan kl 16 skulle bli omöjligt. Men. I ett parallellt universum hade nästan varit framme i Stockholm nu.

Nu ska jag sätta mig och fila på intervjufrågor. Istället för en liveintervju med min stockholmska konstnär blir det en telefonintervju på fredag. Sista chansen att få höra vad han tycker, för tydligen flyttar han till Berlin i nästa vecka. Dit alla vägar bär.

En journalist i sitt esse: ständigt på väg.

Zoltan Glass: A Journalist writing in his BMW, Paris 1934