Sista sträckan mot mållinjen

Idag var jag uppe med tuppen för att åka in till Malmö och intervjua Righteous Fashion. Det var spännande och givande, så det ska nog på att pussla ihop det hela till ett reportage. När jag kom hem hade jag egentligen tänkt transkribera intervjun och föra in transkriberingen som reportagetext, men med en liten middagslur hanns det inte riktigt med. Det skulle i så fall var om jag skrev nu.

Men det känns lite sent nu. Så jag gjorde en lite kompromiss, och klistrade in den transkriberade intervjun i reportaget. Jag är nästan uppe i 35 000 tecken, så det är bra. Annars verkar förkylningen inte vilja ge upp. Det jobbigaste är att den är precis i startgroparna och gör mig trött och hängig, men ändå är jag inte riktigt sjuk. Fast det vill jag å andra sidan inte bli nu, skulle verkligen förstöra allt.

Här är en testbild från cafét där vi hade intervjun:

Jag skulle vilja

Why are clowns so depressing?

Image by RobertFrancis via Flickr

… skriva om vad som hände under korridorsmötet igår, men eftersom vem som helst kan läsa det här får det bli en annan gång. Men det var en otrevlig stämning, och individualitet mot kollektiv.

I vilket fall har hela dagen gått i grått. Grå himmel, grått humör, gråa kläder. Jag tror jag har en förkylning på g, eller jag är rätt säker, men den står liksom och vacklar. Det hjälper ju inte det hela.

Imorgon ska jag intervjua Righteous Fashion. Har gått runt och trott att intervjun skulle vara idag, men, som tur är tog jag mig en titt i kalendern. Istället för tidigt uppgång idag blir det tidig uppgång imorgon. Sitter och filar på frågorna, förhoppningsvis gillar de att snacka, för jag behöver text till reportaget. Idag lade jag bara till 1200 tecken, Vilket i och för sig visar att det går att lägga till mer. Har en del att lägga till på historiedelen till exempel. Usch ett sånt tråkigt inlägg. Men det har varit en tråkig dag. Så tråkig att jag inte ens orkar utveckla helgen, även om den var kul med vin och film i fredags, technodans på lördag och pannkaksmiddag på söndag. Det var det där mötet som tog ner mig helt, ner som en pannkaka. Eller så är det den där förkylningen. Fick sova middag för att orka med dagen. Eller så är det lathet.

Fram och tillbaka

Imorgon åker jag till Göteborg igen. En liten blixtvisit över dagen för en intervju med en forskare i historia. Vid klockan 17 åker jag tillbaka till Lund igen. Snabba puckar.

Och än så länge har jag inte förberett några frågor. Dags att ta mig i kragen. Tog mig ändå hela vägen till biblioteket för att låna ”fabriksfolket” allt jag behöver göra är att läsa 100 sidor och få ett litet hum om hur det sett ut i Västsverige, så är det bara att knåpa ihop några frågor. Men som vanligt skjuter jag på allt.

Det var en fin höstdag idag. När jag lånade boken passade jag även på att ta en sväng via Åhléns, eftersom det var sista dagen för medlemsrabatt. Så jag köpte lite kläder. Och en mascara. Det känns lite. Nu när jag är så uppe i klädindustrin och dess arbetsvillkor känns det dumt att köpa kläder som jag egentligen inte behöver. Å andra sidan sker ingen förändring om det bara är jag som håller i plånboken.

Det blev i alla fall en slags poncho och ett skärp. Undrar hur de tillverkats. För övrigt repade jag upp hela stickningen för att jag bestämde mig för att göra den smalare. Det blir bättre i slutändan, men har inte hunnit halvvägs mot hur mycket jag hade stickat innan.

Efter kl 12 imorgon har jag en massa tid att göra av med i Göteborg, så om du har tid och vill ses är det bara att höra av sig.

En salig röra

A panel from Fun Home. Bruce (left) and Alison...

Image via Wikipedia

Tillbaka i Lund igen. Ögonlocken vill klappa ihop, men en snabb uppdatering av helgen ska de nog orka med.

I fredags intervjuade jag Lindexs miljöchef/CSR-ansvariga. det gick rätt bra, men i efterhand kommer jag på följdfrågor som jag borde ha ställt. Eventuellt kan jag skicka dem till henne och se om de är villiga att svara på dem. Jag kände att jag var ur journalistisk form, hjärnan hängde inte riktigt med och en del skarpa repliker uteblev.

Igår handlade jag som sagt garn och stickor, och började sticka lite smått. Mycket möjligt att jag kommer få ångest över hur mycket jag stickar i framtiden istället för att plugga; med tjockt garn och dito stickor blir det snabbt och tillfredsställande resultat.

På kvällen var det äntligen dags för att överraska Martin, och han verkar faktiskt inte ha haft en aning om masterplan-födelsedagsfirandet. Det var trevligt, inte ofta jag äter på restaurang, och än mer sällan med det här gänget. Men naanbröden som skulle vara” de bästa i stan” eller nåt enligt en recension var inte mycket att hurra för, jag misstänker att de var(hör och häpna) bakade på bakpulver. Sedan recensionen måste den fenomenala naanbrödsmakaren bytt jobb.

Jag blev rätt trött efter att vi fortsatt mot Svea(gamla Deja Vu, gamla Klara), så efter två öl åkte jag hem och sov. Det var skönt.

Idag valde jag att inte hänga med Clara när hon satt och väntade på att Håkan Hellström skulle intervjuas av Filip och Fredrik på Bokmässan, utan spatserade runt lite själv istället. Och handlade upp min bokmässebudget på femhundra spänn. Mest på serier faktiskt, eller grafiska romaner om man hellre vill kalla dem det. På vägen ner läste jag ut ”Husfrid – En tragikomisk familjeberättelse” av Alison Bechdel. Den var bra, rekommenderas! Sen blev det fyra andra serieböcker också, och en vanlig roman, men jag skriver nog om dem imorgon istället.

Det har varit en bra helg. Som vanligt är det lite ångestfullt att lämna Göteborg, tråkigt att lämna alla vänner. Men jag ser samtidigt fram emot att skriva över mina intervjuanteckningar till datorn, och börja jobba med texten. Nu börjar reportaget komma igång!

(Tittade på en massa kok- och bakböcker också, men bestämde mig för att om köpa, köpa dem på nätet istället, antagligen billigare och mindre tungt att släpa med till Lund.)

I ett parallellt universum…

…hade jag just nu suttit på ett tåg på väg till Stockholm. Igår satt jag och väntade, ett klick ifrån att köpa biljetter för en tur och returresa för idag. Jag förde t.o.m. över pengar från mitt sparkonto för att kunna betala biljetterna. Och vad hände? Min intervjuperson skrev att han tagit fel på dag, och att det bara var fredag som kan kunde träffa mig. Hua mej. Där var det nära att jag slängde iväg nästan 480 spänn på ingenting. Nu ligger de istället tryggt på bankkontot.

Men tanken på ett hastigt avbrott var lockande. Att bara bestämma mig, och åka iväg. Att ta steget. Att spendera en dag i Stockholm. Det hade varit trevligt. Det hade också blivit mycket resande på en vecka. Jag kan inte åka och intervjua honom imorgon fredag, för då har jag redan en annan intervju inbokad i Göteborg, och att hinna till Stockholm därifrån innan kl 16 skulle bli omöjligt. Men. I ett parallellt universum hade nästan varit framme i Stockholm nu.

Nu ska jag sätta mig och fila på intervjufrågor. Istället för en liveintervju med min stockholmska konstnär blir det en telefonintervju på fredag. Sista chansen att få höra vad han tycker, för tydligen flyttar han till Berlin i nästa vecka. Dit alla vägar bär.

En journalist i sitt esse: ständigt på väg.

Zoltan Glass: A Journalist writing in his BMW, Paris 1934

Malin får stora skälvan

Efter gårdagen med en endaste intervju händer det nu grejer. Intervjuer bokas på löpande band, eller nästan. Än så länge har vi två definitivt inbokade intervjuer, S.P.O.C.K. idag eller imorgon, och Ou est le swimming pool ikväll.

Nu har vi själva hört av oss till diverse djs, och det verkar som om det också kan bli Louis La Roche och Ost & Kjex imorgon. Danger och Boy 8-bit har vi inte fått svar från än, men vi hoppas på dem också. Och Simian Mobile Disco såklart. Men de är inte på vårat bord. Kom igen Ester, kom igen! Boy 8-bit spelar idag, så vi får hoppas att någon därifrån hör av sig snart. Fast idag är kanske lite fel ordval. De flesta vi ska/vill intervjua spelar i kväll eller i natt. Hua mej.

Samtidigt som det självklart är väldigt roligt och spännande reagerar kroppen på märkliga sätt. Eller kanske inte så märkvärdiga. När det började lossna blev  jag lite nervös, och efter att ha ringt till Ou est le swimming pools tour manager är jag alldeles darrig. Så gick det med den professionaliteten. Och då är de ändå inte de ultimata höjdpunkterna. Hur kommer jag att reagera om vi får intervjua SMD?

——————

Uppdatering: det blir inget med SMD. Tråkigt såklart, men inte mycket att göra åt.

Chromeo och dagen efter

Chromeo. Aahhh…. Showen var visserligen ganska lik den som de hade sist jag såg dem, 2008, men ett sånt ls det ändå är!

De spelade dessutom tvångs låtar kanske tre, jag var så upptagen av att dansa att jag inte höll räkningen.

Vi har hängt en del i presscentret, gratis förvaring, el och fika är inget man tackar nej till. Så det gör vi inte.

Och i presscentret brukar vi träffa på några fotografer som frilansar, och nu fotar stämningen på Arvika. Trevliga, och så är ju det här med frilans intressant, även om det antagligen inte är samma för skrivande journalister.

Idag har vi än så länge inga intervjuer inbokade, vi hoppas att Ester fixar något snart, annars får vi försöka själva, det måste bli i alla fall en intervju per dag, allt annat är ett misslyckande. Så vi får se. Idag kan det bli maskinen, ou est le swimmingpool, deportees, boy 8-bit. Förhoppningsvis.