Fiktiva hemskheter och verkliga hemskheter

Jag har köpt fem nya böcker som jag ser fram emot att läsa. Härligt med det där suget, de ligger liksom bara där och väntar på en, och när jag vill kan jag plocka upp dem och sugas in i deras värld…

The Twelve Justin Cronin – fortsättningen på The Passage som jag läste 2010. Vill minnas att The Passage var bra om än något lång, så ska bli spännande att läsa fortsättningen.

Skitliv red Victor Bernhardtz – en antologi om dagens arbetsmarknad för unga. Har ju en hel del egen erfarenhet, men ska bli spännande att läsa mer om hur det funkar(eller inte funkar då).

A Discovery Of Witches Deborah Harkness – Det är vampyrer och häxor och andra magiska varelser, i vår värld. Och om hur balansen dem i mellan rubbas när tabun bryts och hemligheter uppdagas.

Born To Run Christopher McDougall- Har börjat springa i barfotaskor och måste då ha barfotalöparnas bibel, nåt annat går ju inte för sig…

The Magicians Lev Grossman –  det har ju snackats en del om den här boken, tänkte jag skulle ge den en chans, trots att vissa kallat den en Harry Potter för vuxna i negativ mening…

Nattens mörker

Aldwickbury prep school, Hertfordshire

Image via Wikipedia

Inatt gjorde jag något dåligt. Jag läste bok. Alldeles för länge. Kan inte ens skriva hur sent det blev här för att jag skäms över mig själv så mycket. Men jag slutade tillslut, och läste ut boken idag istället. Mycket bättre.

Boken jag läste ut heter ”Prep” av Curtis Sittenfeld, och jag har några ynkliga ursäkter till att det blev som det blev.

1. Jag var deppig hela dagen. Satt bara på mitt rum och såg på film, och det kändes naturligt att avsluta med lite bokläsande som ledde till att:

2. Boken grep tag i mig och jag kunde inte sluta läsa, det kändes hela tiden som om jag snart skulle läsa ut den.

Men vad som var intressant i det hela och som jag funderat på en del är just det att den grep tag i mig. Tidigare i veckan läste jag ut Justin Cronins ”The Passage”, och det var 76o+ saftiga sidor. I The Passage kunde jag känna att det var för mycket detaljer ibland, att jag ville vidare i historien, att det var mycket runtomkring som boken skulle klarat sig utan. Men den var ändå bra. I Prep var det inte så mycket överflödigt, den var ungefär hälften så tjock, huvudpersonen grep tag i en, historien ledde hela tiden vidare och jag fastnade. Dessutom är det okända intressant, hur det funkar på en exklusiv internatskola, men samtidigt kände jag igen mig i min egen tonårsperiod, all osäkerhet och indelning i fack.

The Passage var som sagt också bra, där var det intressanta också det okända, den dystopiska postapokalypsen där mänskligheten kämpar för sin överlevnad. Men omfånget… Det känns som om historien skulle kunnat berättas på färre sidor, och bli bättre av det. Dessutom är det här bara första delen av en triologi, och det är alltid jobbigt att behöva vänta på att författare ska skriva färdigt böcker. Verkar för övrigt som om allt ska bli film, vilket inte förvånar mig.

Filmerna jag såg igår var Eclipse, som var rätt dålig, Dark City som var bra, och Duplicity som var ok.

I vilket fall får jag lite ångest över att ha sjabblar bort en dag och en natt när jag istället kunde fått mycket gjort på reportaget. Lite har blivit gjort idag. Jag har skickat iväg lite reportagemail, får se om jag får något svar snart, börjar känna mig lite stressad.

Periodare

Cover of "The Passage"

Cover of The Passage

Jag har insett att jag är en periodare, (eller så säger jag det för att stilla mitt dåliga samvete) igår till exempel var jag smådeppig, och lyckades precis som förra måndagen inte få något gjort på reportaget. Idag däremot har jag varit effektiv värre. Skrivit mail och ringt och sökt info och haft mig. Och det är väl bra efter som det är dags för handledarmöte imorgon igen.

Egentligen borde jag satt igång med skrivandet, eller börjat nysta i de andra delarna i reportaget, men det har jag inte lyckats med. Självklart hade jag kunnat göra det jag gjorde idag igår, och därför fått mer tid över för ämne två idag. Men icke.

Det mesta i bloggen just nu verkar bli reportagerelaterat, det finns en enkel förklaring: Jag har inget liv. Jag gör inget annat under dagarna och jag träffar bara de andra som bor i korridoren. Det händer helt enkelt inte så mycket annat än reportaget just nu.

I helgen var jag i götet, grattade syster, hälsade på vänner och skämde ut mig i diverse situationer. Men det var väldigt trevligt. Så trevligt att jag blev lite deppig igår. Men idag är det som sagt bättre. Jag har till och med lyckats boka in en ny tvättid, så livet leker, äntligen rena kläder! Dessutom kom mitt bokpaket idag, så nu har jag en massa böcker att se fram emot, fast bara vid läggdags och helger såklart….

Jag börjar med ”The Passage” av Justin Cronin. Verkar kuslig och spännande, och med sina nästan 800 sidor är den och en kopp té precis vad som behövs när höstmörkret faller utanför.