Ingen indiansommar

Jag lyssnar en del på radio. På radio spelas det musik, men det är inte alltid man är så pigg när de berättar vem som har gjort en viss låt och vad den heter. Så var det just nu. Jag kom ihåg en låt som gick ”oh oh indian summer”, så jag sökte på spotify och youtube efter Indian Summer. Utan en enda vettig träff.

Efter att istället sökt med textraden ovan får jag till slut napp. Det visar sig att låten inte alls heter Indian Summer, utan Aphex Of The Sun. Med Fibes, Oh Fibes! Minsann. Och när jag tänker på det är det nog något jag känner igen, att det skulle vara Fibes, Oh Fibes!, men det låter inte precis som de har låtit tidigare. De har alltid haft 80-talskänsla, men inte riktigt varit så syntiga som nu. Ska jag vara ärlig så tycker jag nog att de har varit lite mesiga innan. Nu har de tuffat till sig. Surfar på den där chillwavevågen som alla vill vara med på. Men det är helt ok, och kan förklaras med att de har samarbetat med Pontus Winnberg från Miike Snow. Det blir såklart nytt album, i april.

Ni undrar såklart hur länge jag ska babbla om det här och hur den där låten egentligen låter. Tyvärr är videon som ligger uppe på youtube (från p3guld i år)rätt kass ljudkvalitetsmässigt och jag kan inte hitta någon annan. För den fulla upplevelsen; lyssna här på Spotify istället. Eller skit i ljudkvaliteten och se på videon direkt:

För övrigt var jag på blixtvisit i Stockholm igår för lite jobb. 06.42 gick tåget från Göteborg, framme i Stockholm ca 10, åkte tunnelbana från Centralen till Fridhemsplan och Västermalmsgallerian. Jobbade i sju timmar. Åkte tillbaka till Centralen med tunnelbana och var tillbaka i Göteborg 21.25. Vandrade alltså aldrig på Stockholms gator. Men det var också en upplevelse.

Imorgon blir det Halmstad och på lördag Skövde. Man är om sig och kring sig ändå, även om det mest blir besök i olika gallerior…

Miike Snow stormar fram

Den uppmärksamme läsaren kanske kommer ihåg att jag skrev om Miike Snow för ett tag sedan. Att de hade släppt singeln ”Devil’s Work” från kommande plattan? Jag är ju inte alltid i fas med min samtid… Vid tiden som jag skrev det inlägget släpptes nästa singel nummer två; ”Paddling Out”. Den har spelats en del på radio(läs p3) och det har gjorts en video. En video som precis som den till ”Devil’s Work” är en smula märklig. Kan det vara så att det finns ett samband? (tips: klicka på ”Devil’s Work”-länken ovan)

Trestegsraket del 1

Huka er, nu laddar vi om… Jag har jobbat sex dagar i veckan i två veckor så jag har inte hunnit med varken socialt liv eller blogg. Eller jag har i alla fall inte orkat med någotdera. Musik har jag däremot hunnit lyssna på under resor tvärs och kors över Västsverige. Därför tänkte jag att jag skulle ge er tre låtar som är nya, spännande och som har löften om något stort i framtiden. Vi börjar med en låt som jag är ganska säker på kommer slå rejält under 2012. Miike Snow är på väg att släppa nytt och det första smakprovet från nya plattan ”Happy to You” heter ”Devil’s Work”. Jag gillar produktionen, att det är små synthljud av något slag som liksom ligger och plinkar i bakgrunden, lite svåra att höra, men ger ljudmattan en rejäl skjuts.

I morgon kommer del två i den här fantastiska trestegsraketen. Det handlar om en världsturné, så mycket kan jag säga.

Här är videon till ”Devil’s Work”, kanske inte den roligaste jag sett direkt, men lackbyxor är lackbyxor.

Ingen rast och ingen ro, eller jo

Ou est le swimming pool spelade på Orion samtidigt som Familjen spelade på Apollo, så nu har jag än en gång missat att se honom live. Om jag var skrockfull skulle jag säga att det vilar någon slags förbannelse över hela grejen, men som tur är är jag en rationell människa.

Idag hade vi höga förhoppningar, flera intervjuer skulle det bli minsann, ou est le swimming pool, S.P.O.C.K. och boy 8-bit. Taggade till tusen förberedde vi frågor till alla, plus några för Louis la roche imorgon.

Något boy 8-bit blir det dock inte, och s.p.o.c.k.intervjun blir också imorgon.
Resultat: en intervju med o.e.l.s.p.
Grymt trevliga killar. Än så länge har vi inte stött på några divafasoner, fast två intervjuer kanske inte räcker för att säkerställa det, dessutom har vi fått en del nej, kanske några divor bakom, vem vet?

I vilket fall blev det alltså en intervju med ou est le swimming pool. Och eftersom det var efter deras spelning blev det ingen familjen för mig.

Tomorrow we’ll reach for the sky, översatt blir det potentiella intervjuer med sambassadeur, ost & kjex, s.p.o.c.k., Louis la roche, diskjokke och ta i trä, danger(vi har inget svar därifrån). Vem vet, det kanske blir lite monostrip också.

Familjen blev för övrigt hyllad på jmobilen idag, jag råkade halka in mot slutet, men blev ändå alldeles varm. Det var fint, och den aukustiska versionen av ” det snurrar i min skalle” var så vacker. Lägger upp lite därifrån senare.