Haha!

Kanske har ni som jag sett reklamen för Pumas toningskor, ”Body train”. Den går ut på att det med en vit linje mot en svart bakgrund  tecknas en kvinnokropp som går mjukt. Hm.

Nåväl, om vi hoppar över det där med att ”walking och toning” så tydligt ska vara för kvinnor, kan vi istället fokusera på musiken. Vilket jag gjort varje gång jag har sett reklamfilmen. Det var något som låg där bak i huvudet och skvalpade, jag kände att det var något jag hört förut.

Och det hade jag ju såklart. Musiken kommer från Acid Washed. Som jag skrev om i höstas. General Motors, Detroit, America heter låten. Skulle kunna tro att det här med linjer mot svart bakgrund kommer därifrån också, men då betyder det antingen att de kreativa på reklambyrån inte var så kreativa, eller att de vill surfa på Acid Washeds lilla quirkyvåg. Oh well. Hela det här inlägget går ut på att jag kan klappa mig på axeln och säga att jag är bra och har musikminne. (Fast ska väl tillägga att jag funderade på Pacific! först) Så, då är det gjort. Dags att sluta med sånt här onödigt tidsfördriv och läsa på om globalisering istället. Här är Pumareklamen:

Och här är låten i sin helhet:

Ditten och datten

Det här lilla brevet låg i min brevlåda i tisdags. Skåne är för härligt.

Annars går det bra och dåligt. Lite tomt på vänfronten som sagt, men träffade Anders, en av de få som verkar vara kvar i Lund, och Clara som är på besök i veckan i tisdags. Te och kaka hos Anders. Mycket uppskattat.

Igår skulle jag ha satt igång med reportagearbetet på riktigt, men det gick oerhört trögt och jag lyckades bara förmå mig att kolla upp H&Ms konsumentsidor. Plus vad Swedwatch hade om ämnet.

Men idag har det gått lite bättre. När jag läste SvD imorse hittade jag en intressant artikel i kulturdelen, som tyvärr inte ligger uppe på nätet. Den handlar i alla fall om Erik Aalto en performanceartist, musiker, komiker, ja konstnär kort och gott, och hans alter ego Sir Eric Beyond. Sir Eric Beyond är överklass. Dock verkar hans tid förbi. Under Stockholm Comedy Festival sätter Erik Aalto nämligen upp föreställningen ”Sir Eric Beyond is dead!”. Sir Eric har dock intressanta åsikter om konsumtion som att ”Det är bra att betala väldigt, väldigt, väldigt mycket för handgjorda kvalitativa saker”, och det att så mycket materia forslas fram och tillbaka över världen. Det här hör ju på sätt och vis samman med mitt reportage, så jag skickade iväg ett mail, undrade om en intervju var möjlig, och fick svar nästan direkt.

Och så blir jag lite orolig. Hur ska intervjun gå till? Ska jag åka upp till Stockholm och träffa honom eller ska vi köra den genom telefon eller mail? Och herregud, jag ligger ju fortfarande och flyter på ytan av hela grejen, och har inte samlat ihop mycket info än. Och hur snart ska det bli. Han var upptagen tills den 14:e september, och det är för sent för att intervjua om kläder om jag följer PMets tidsplan. Det tål att tänkas på ett tag.

Just nu har jag precis plockat ut mina valnötsbröd ur ugnen. De ser riktigt smarriga ut. Bakning är bra för att lugna nerverna.