Livet går vidare?

I måndags kändes allt hopplöst. Fyra år till med borgerlig regering, och dessutom tog ett främlingsfientligt parti plats i Riksdagen. Men jag tror på demokratin, och om det är så här majoriteten av svenska folket vill ha det måste det finnas många som är nöjda med den politik som förts, eller så har den andra sidan inte nått fram med sitt budskap, eller så har det budskapet inte varit tillräckligt bra.

Fyra år till. Först tänkte jag att det inte skulle beröra mig direkt, eftersom jag tänker på mig själv som student, och att det kommer studiemedel en gång i månaden i 10 månader. Men snart ska jag ju sluta vara student. Jag ska ut i arbetslivet. Ut på en allt annat än säker arbetsmarknad. Jag kommer troligen vara arbetslös i perioder. Och tänk om jag blir sjuk, och utförsäkrad? Hur kunde den nya sjukförsäkringen finnas till, samtidigt som de borgerliga fick förnyat förtroende?

Men trots det är det bara att finna sig i faktum, finna sig i det och hoppas att det verkligen sker en förändring om fyra år, om välfärden fortfarande finns kvar. Allt är väldigt osäkert. Hela grejen med SD:s vågmästarroll är märklig för mig. Jag är van vid två riktningar i Riksdagen, inte tre, och den här osäkerhetsaspekten känns väldigt osvensk. Här brukar allt flyta på, tryggt och säkert. Som det alltid har varit. Framtiden är oviss. Men just nu är det bara att finna sig i det.

Något tryggt och återkommande är bokmässan, den ska jag gå på i helgen.

Måndag

Först trött, sen bakis och nu deprimerad. Inte blivit mycket gjort här inte. Jag är ledsen och besviken över valresultatet, allra mest över att SD kom in i riksdagen och får en vågmästarroll. Då griper deppigheten tag i en, och det spelar liksom ingen roll att vi hade fest i korridoren i lördags och att jag faktiskt hade de riktigt trevligt. Dessutom är det måndag. Jag har under reportageandet märkt av en viss tendens vad gäller måndagar; de blir aldrig bra. Och just nu regnar det.

De flesta i Sverige tycker inte om SD, men 5,74% tycker tydligen att de är vettiga nog att rösta på. Under gårdagskvällen satt vi framför SVT:s valvaka och blev alltmer deppiga, oavsett politisk inriktning, och när det blev klart att SD skulle få en vågmästarroll var besvikelsen total.Det kan bli intressant att se vad som händer härnäst, om blockpolitiken överges eller inte. Vad kommer hända med Sverige egentligen? Och regnet öser ned.