Once upon a time in London – 5

Allting har en ände, så även min vistelse hos Filip i London. Sista dagen blev lugn och fridsam. Vi gick till ett av Filips favoritfik, gick vilse på vägen, men hittade, med hjälp av våra fantastiska smartphones, rätt igen. Violet heter stället och är ett litet, litet ställe med hembakat surdegsbröd, flera sorters kakor, cupcakes och scones. Med priser därefter. Jag beställde en presskanna, med hopp om att de(britter i allmänhet) inte skulle kunna misslyckas. Det var som att dricka diskvatten. Det är det tråkigaste med hela Storbritannien(ok kanske inte), att de inte kan brygga riktigt kaffe. Vi hade det trevligt ändå. Efter cafébesöket hann vi bara med en långsam promenad in till Brick Lane och Liverpool Street, med en avstickare in på Beyond Retro. Samma som i Göteborg, men mer att välja bland. Ångrar fortfarande att jag inte köpte den ärmlösa sidenknutblusen som var så snygg, men det är inget att göra åt.

Once upon a time in London – 4

Fjärde dagen i London var också den näst sista dagen och efter att vi bara hållt oss runt East End, Brick Lane, Liverpool Street var det dag att ta sig an shoppingmeckat Oxford Street. Herreminje säger jag. Galet mycket folk. Vi tog oss till Primark, bara för att och att Filip aldrig varit där innan, men det räckte att jag kom innanför dörrarna så ville jag vända igen. Kan ha berott på att det var nationell helgdag och att  alla andra var lediga också, men jag blir mer och mer trött på klassisk shopping. Tacka vet jag lite lugn vintage, där man oantastad strosar runt bland hängarna och hittar något eget. Allt igenom negativt var det inte, köpte ett par converse med rejäl rabatt mot det svenska priset.

Vi var hela tiden tvungna att hålla koll på klockan eftersom vi bestämt med Josefin dagen innan att vi skulle gå och se Prometheus på bion i Brick Laneområdet, plus att vi skulle ha tid att äta nåt innan bion. Filmen i sig var väl ok, en trea kanske, hade förväntat mig att bli mer rädd… Men kul om det blir en fortsättning. Efter filmen åkte Josefin hem, men jag och Filip åkte in till centrum igen för att gå på hans favorithar, en bluesbar med livemusik. Det var ett riktigt svängigt ställe, när vi väl kom in efter en timme i kö. Dessutom spelade en av Filips gitarridoler under kvällens jam så det var en winwinkväll. I källaren där också toaletterna fanns hade de målat av alla sina favoritlegendarer, så de var jag ju tvungen att fota.