Ute i vildmarken

Det vill säga på vår tomt, såg jag i morse en ung råbock. Jag hörde att det prasslade en massa utanför mitt fönster och tittade ut för att se honom stå där, gnagandes på några kvistar och alldeles allena. Jag halade snabbt som attsingen fram kameran och tog några bilder genom fönstret. Vid närmare inspektion syns det att de vårnya hornen har kvar sitt ludd och att vinterfällen håller på att… fällas. Och så inser jag hur bra kamouflerade de där rådjuren är, det var mer tillfälligheten än något annat som gjorde att jag la märke till bocken överhuvudtaget. Smart det där.

Annonser

Vår, fika och bok

Jag köpte som sagt lite böcker på bokrean i går. I dag har jag läst ut en av dem, ”Flora’s Lot” av Katie Fforde. Snabba ryck… Eller så lägger jag tid på vad som helst för att slippa ta itu med mer viktiga saker…

I vilket fall, efter att jag kommit hem efter dagens körlektion bryggde jag lite kaffe, vispade lite varm mjölk och rostade lite bröd. Efter det satte jag mig på vår lilla veranda och njöt av våren. Hoppas den har kommit på riktigt nu, men mars är en ganska falsk månad, inget att lita på, vintern kan komma tillbaka när som helst. Förhoppningsvis har jag mitt körkort när jag fyller år, kör upp fem dagar innan, vi får se.

Om vi istället fokuserar på boken jag läste ut i dag, så var det en ganska klassisk romantisk historia à la ”Stolthet och fördom”, två personer träffar varandra och det är motvilja vid första anblicken. Lite sidospår hit och dit, men jag räknar tidigt ut vart det barkar hän, när de två andra möjliga kärleksintressena ganska snart visar sig inte vara av ”rätt” kaliber. Det här är ju en sådan där bok som bara måste ha ett lyckligt slut, det är liksom underförstått från början(iärlighetens namn är det väl så med de flesta böcker) och det får vi också. Tack, tack, för feel good och lite tro på mänskligheten…

Helt ok bok, men ibland störde jag mig på en del enkla lösningar, hur det bara stod att huvudpersonen ringde ett samtal och pratade med den om det och att den personen reagerade så där. Fast det kanske hade blivit väldigt tråkigt att behöva läsa alla de diskussionerna. Kanske hade det varit bättre att skippa det helt och hållet, inte ens nämna att huvudpersonen ringde ett samtal, för det gjorde inte så väldigt mycket för att föra handlingen framåt. Nåväl, helt ok bok för att drömma sig bort till en värld med romantik och lyckliga slut.

För det är våren, ja det är våren…

…som har kommit igen? I lördags la sig dimman över nejden. Härliga mars välkommen. Höst och vår är mer lika än man tror.