Folk som folk är mest. Bildspecial från wow.

Här kommer en del bilder, de flesta togs när jag på lördagen satt och hällde i mig öl vid linnéplatsen, väntades på resten av gänget och lite Mumford & Sons. En del togs även under fredagen.

Annonser

Host, host, snörvel, snörvel. Del 2.

Jag kom iväg till fikan. Jag köpte hostmedicin och vin. Vilket som funkar bäst mot förkylningen återstår att se. Här kommer nu resten av artistbilderna från Way Out West. Under lördagen lyckades jag inte bättre än under fredagen, men några bilder är ok. Håll till godo.

Host, host, snörvel, snörvel… postfestivalsyndrom.

Efter att ha jobbat två 12-timmarspass som funktionär på way out west, och två vanliga arbetspass på demensboendet har jag dragit på mig en rejäl förkylning. först kom snuvan, nu har hostan landat. Jag vill bara gå och lägga mig under en filt och sova bort allt, men efter som hostan inte bryr sig om sömn och jag har ett cafébesök inbokat idag blir det till att ta fajten och bege sig ut i verkligheten.

Alla verkar snacka om Håkans konsert på Way Out West. För mig bleknade den när jag stod och dansade framför The Chemical Brothers. Det var så att jag ville gråta för att det var så vackert. Men visst var Håkan bra.

I det här inlägget hamnar artistbilderna från fredagen på Way Out West, några av halvtaskig kvalitet, de på Iggy blev så dåliga att de inte kom med alls. Hade inget fotodike att stå i under den här festivalen… Fler bilder kommer i andra inlägg.

Way out west packar ihop

Efter tre timmars sömn är jag lite mör. Och har påbörjat mitt tolvtimmars funktionärspass. På området bultas det och bankas, nu ska scener, stängsel och tält ner. Men nedplockandet slipper jag, att bygga och riva har hamnat längst ner på min lista efter way out west 2008, när jag byggde stängsel. Hua mig. I år jobbar jag liksom förra året med säkerhet, långa pass, men det händer inte så mycket, så man kan ta det ganska lugnt.

Igår spelade chemical brothers, och det var banne mig magiskt. Jag hade tårar i ögonen flera gånger under konserten för att det var så vackert. Kanske inte det vanligaste epitetet när man snackar cb, men det finns inget som mera sant kan beskriva gårdagens upplevelse.

På bussen hem lyssnade jag på nya skivan med ett leende, flera gånger var jag nära att ge ifrån mig små ljud för att det var så fint. Det absolut bästa på hela festivalen. Puss o kram, dags att jobba.