Födelsedagsshabop

I kväll firar vi att Anna har fyllt 28 år. Jag har dessutom varit ute och kört bil i två timmar, så det blir ett kort inlägg i dag. Men oh så intressant. Av någon anledning kom jag att tänka på Devendra Banhart igen, vars musik jag upptäckte på den första Way Out Westfestivalen 2007. Tyvärr såg jag inget av själva konserten, för jag stod bakom scenen och vaktade back stageområdet. Det jag hörde gjorde dock ett omedelbart intryck. När sedan Devendra kom av scenen, gick in i turnébussen och senare kom ut bärandes turban var jag såld. En av mina favoritlåtar från ”Smokey Rolls Down Thunder Canyon” skivan som gavs ut samma år.

Annonser

Långa dagars färd mot…

Igår och idag har jag varit aktiv som få. Det har varit hårklippning, konstutställning, Timokonsert, brödbak, hårfärgning, funktionärsmöte och jag säger då det.

Man måste ju klippa håret då och då om man inte samlar för att slå något rekord, så igår tog jag en sväng in till stan och frisörcenter. Jag påpekade att jag ville ha det riktigt kort på sidorna, kortare än sist, men nu känns det ändå som om  det kunde blivit kortare. Jag överlever nog, men med det kortare slipper jag klippa mig lika ofta, för då växer det inte ut så fort.

Nåväl. Jag och Clara fick igår också äntligen tummen ur och gick på ”And there was light”. Det var bra, jag kände att det var värt exakt de 100 kronor det kostade med studentrabatt. I wasn’t awed. Inte så mycket stort som jag väntat mig. men intressant och bra med hörlursguidning.

Innan jag träffade Clara tog jag lite bilder av Göteborg. De kan tänkas komma upp här så småningom, jag tror jag har en bildspecial på g.

Vi passade även på att se Timo spela på Götaplatsen. Det var bra. Men han ballade ur lite på slutet, vid extranumret.

När jag kom hem satte jag en surdeg som jag bakade på imorse, faktiskt lite improviserat, för vi hade visst varken solrosfrön eller russin, istället blev det lite pumpafrön, lite valnötter och torkade tranbär. Provade resultatet ikväll; klart godkänt. Under tiden bröden jäste passade jag alltså på att färga håret. Det blev inte nyansen på paketet. Från rödbrun till svartbrun. Inte riktigt vad jag hade tänkt kan man säga. Inte mycket att göra åt. Förhoppningsvis försvinner en del i tvätten, får tvätta håret extra mycket under den närmaste tiden.

Dagen avslutades med infoträff och förpepp inför wow. Info är väl alltid bra, men förpeppen kom igång mer än en timme senare än schemat så att säga, så jag stack innan det var färdigt. Det tar ju sin tid att ta sig ut hit. Och bussarna går inte så ofta på kvällarna. Tyckte för övrigt att jag kände hösten i luften idag. Fan vad deprimerande. Kallt och mörkt.

Början på slutet

Nu börjar det dra ihop sig i Göteborg. Idag börjar Kulturkalaset, och på torsdag sätter årets upplaga av Way Out West igång. Allt detta sammantaget betyder att det snart är dags att likt flyttfåglarna dra söderut.  Håhåjaja. Jag blir som alltid när det är dags att lämna Götet lite kluven. För visst ser jag fram emot hösten, att få sätta tänderna i mitt reportage, och prova vingarna under praktiken, men samtidigt, sorgen över att lämna Göteborg, med dess anda och människor.

Innan jag verkligen sticker ska jag dock gå på konstutställning(and there was light), gå på Way Out West, och jobba två strödagar. Men efter det (ca 19:e) blir det dags att börja förbereda för resan mot Lund.

För att inte gräva ner mig i separationsångest ska jag istället gå in på veckans stora begivenhet; nämligen Way Out West. Kan det bli annat än bra nu? Det enda jag egentligen oroar mig över just nu är det där med timing, och när det gäller Stay Out West, att få med mig folk till det jag vill se, för jag kan tänka mig att smakerna och valen kommer att spreta en hel del. Det kan hända att jag inte går på första valet alla kvällar, men medan det är ok att sticka iväg till en festivalkonsert själv, känns det inte lika kul att sticka iväg på klubbspelning själv.(inte för att jag inte gjort det och haft kul, men….)

Intressant att notera i.o.m. Stay Out West måste ju vara att Park Lane och Port de Soleil ingår i år. Vad betyder det för Way Out Wests framtid? Blir det smala bredare? Only time will tell.

Sommar; pengabrist och musik

Idag fixar jag det sista innan jag åker hem till Kullavik över sommaren. Det handlar framför allt om packning. Packning av kläder, packning av mat, packning av teknik, fast dit har jag inte kommit än. Satte mig vid datorn istället.

Sommaren ska alltså spenderas hos mamma och pappa.

Fördelar: Ingen hyra att betala, maten så gott som gratis, alla vänner i Göteborg, Jobb, Way Out West, möjlighet att baka en massa bröd.

Nackdelar: Det blir tre(!) månader cirka att spendera med mamma och pappa och båda systrarna, under ett tak. Som att gå tio år tillbaka i tiden. Jag kan inte vara spontan utan måste planera alla resor in till stan. En timme innan jag vill vara framme någonstans i Gbg måste jag åka hemifrån.

Så, tre månader. Det som antagligen kommer göra det möjligt är väl att det faktiskt blir en tidsgräns, nu vet jag att jag ska tillbaka till Lund i slutet av Augusti. Vilket är skönt

För övrigt fick jag igår bekräftelsemail på att det blir till att jobba på Way Out West i sommar också, för fjärde året. Det ska bli kul. Dessutom, något som nästan slår det, Johan och jag ska åka till Arvikafestivalen på pressackreditering för Radio AF. Gratis festival, OCH möjlighet att prova på lite journalistarbete. Nu väntar jag bara på mer info från radion och sommarjobbet, så att jag vet vad som gäller angående de inslag vi ska göra, och så att jag säkert är ledig under festivalen. Men det ska nog inte vara någa problem att byta bort en helg, om det krisar sig får jag ge bort helgen, utan att få en annan i utbyte, det funkar också.

Borde kanske göra en spellista för Arvika också… hmmm….