Det här skrev jag för en vecka sedan. Jag reserverar mig för om jag är lite osammanhängande, men jag var i delirium när jag skrev inlägget… Nu har jag lite mera distans, men förbannar det faktum att filmen inte kommer på bio här förrän den 18 november,
Soundtracket till ”Drive”. Kavinsky medverkar med ”Nightcall”, en låt som känns i hela kroppen på mig. Nightcall kom visserligen förra året, men på något konstigt vänster missade jag det. Att lyssna på titelspåret var alldeles alldeles nyss bättre än sex. Den där känslan i magen. Det är musikkärlek det.
Som vanligt med Kavinsky är det åttiotalsvibbar, något som också märks i Drive, vars hela soundtrack går i samma stil. Dessutom är förtexterna eller vad det nu heter också i åttiotalsstil. Har sett de första fem minutrarna av filmen och det verkar lovande, men fem minuter är bara fem minuter…(Känner att den här filmen bara måste ses på bio, med surroundupplevelse och allt) Det är så svårt att beskriva exakt hur Kavinsky låter, det är liksom smutsigt elektro med åttiotalsvibbar, men jag råder er alla att lyssna, oavsett om ni gillar elektro eller inte. Ge honom en chans.Och ge Chromatics en chans, herregud vad stämningsskapande säger jag bara.
Den här filmen, eller rättare sagt filmen i kombination med soundtracket kanske inte gör det för er, storyn verkar kanske en aning banal när man läser om den, men det var så mäktigt, kärlek rakt i magen. (dessutom fick filmen regipriset i Cannes, så så illa kan den inte vara, plus att den ligger på 8.3 på imdb)Resten av filmen kanske är skit, men här är i alla fall den officiella trailern. Och lite av musiken i soundtracket.
Den här låten ligger som en matta under de fem första mintrarna av filmen. Jag smäller av.
Tänk er den här med ett riktigt bra ljudsystem:
Lite mjukare, men texten, oh texten!
Mera åttiotal:
Musiksinne 