Jag tror jag är kär i ett soundtrack

Det här skrev jag för en vecka sedan. Jag reserverar mig för om jag är lite osammanhängande, men jag var i delirium när jag skrev inlägget… Nu har jag lite mera distans, men förbannar det faktum att filmen inte kommer på bio här förrän  den 18 november,

Soundtracket till ”Drive”. Kavinsky medverkar med ”Nightcall”, en låt som känns i hela kroppen på mig. Nightcall kom visserligen förra året, men på något konstigt vänster missade jag det. Att lyssna på titelspåret var alldeles alldeles nyss bättre än sex. Den där känslan i magen. Det är musikkärlek det.

Som vanligt med Kavinsky är det åttiotalsvibbar, något som också märks i Drive, vars hela soundtrack går i samma stil. Dessutom är förtexterna eller vad det nu heter också i åttiotalsstil. Har sett de första fem minutrarna av filmen och det verkar lovande, men fem minuter är bara fem minuter…(Känner att den här filmen bara måste ses på bio, med surroundupplevelse och allt) Det är så svårt att beskriva exakt hur Kavinsky låter, det är liksom smutsigt elektro med åttiotalsvibbar, men jag råder er alla att lyssna, oavsett om ni gillar elektro eller inte. Ge honom en chans.Och ge Chromatics en chans, herregud vad stämningsskapande säger jag bara.

Den här filmen, eller rättare sagt filmen i kombination med soundtracket kanske inte gör det för er, storyn verkar kanske en aning banal när man läser om den, men det var så mäktigt, kärlek rakt i magen. (dessutom fick filmen regipriset i Cannes, så så illa kan den inte vara, plus att den ligger på 8.3 på imdb)Resten av filmen kanske är skit, men här är i alla fall den officiella trailern. Och lite av musiken i soundtracket.

Den här låten ligger som en matta under de fem första mintrarna av filmen. Jag smäller av.

Tänk er den här med ett riktigt bra ljudsystem:

Lite mjukare, men texten, oh texten!

Mera åttiotal:

Annonser

Nämen!

Igår åkte jag alltså tillbaka till Lund. För att klara av tågresan gick jag in på presstop för att hitta något att fördriva resan med. Vad hittar jag då på hyllan med internationella mode/musiktidningar? En megaintervju och fotoreportage med Daft Punk. Puh!

Allt i samband med Tron Legacy, och som om inte intervjun var nog i sig, dessutom skickar de med ett par av de klassiska 3Dglasögonen så att man kan uppleva bilderna på riktigt.

Ok, jag bryr mig inte så mycket om själva 3D-effekten, ge mig lite Daft Punk bara så är jag nöjd. Igår ägnade jag bara åt att titta på bilderna och bli lite snurrig på köpet. Nu ska jag ta itu med texten. Godnatt.

Nu så!

TRON LEGACY OST by Daft Punk

Image by Gubatron via Flickr

Nu finns soundtracket till ”Tron Legacy” på Spotify. Jag ska väl inte höja det till skyarna direkt, men jag ser fram emot att lyssna på det. Börjar imorgon, för då har jag nog lyssnat klart på den där ljudboken jag lyssnar på. Väldigt bekvämt när man reser, man måste inte sluta för att man går av bussen till exempel.

Det skulle kunna vara jag på bilden intill–>

Men Daft Punk alltså. Det pirrar rejält i magen inför bara tanken att få höra vad det är de har hittat på. Tydligen(enligt olika recensentsröster) är flertalet låtar av soundtrackkaraktär (oj, överraskande med tanke på att det är ett soundtrack) med stråkar och allt. De låtar som håller högst kvalitet är de som är mer Daft Punk, när de blommar ut. Så det är dem jag sätter mitt hopp till.

Efter som jag är lat och vill gå och lägga mig lägger jag bara in en spotifylänk till skivan, men jag antar att alla har det nuförtiden, även om en video såklart hade varit mera visuellt lockande.

Daft Punk – TRON: Legacy

MEN… om du klickar på Daft Punk längre upp i texten så finns den officiella videon till Derezzed där, jag hittade den inte på youtube efter en snabbsökning.